Bostadsgrubblerier

Vi bor jättebra. Har en stor 3:a som vi renoverat precis som vi vill ha den. Den kostar inte skjortan i månaden, ligger nära naturen men ändå nära stan.

Trots detta har vi börjat fundera på hus. Man vill ju liksom ha det när man har familj. Att lilleman ska kunna sticka utför huset och lira lite boll eller springa över till kompisarna på gatan och leka.

För några veckor sedan var vi och kollade på ett område där de ska bygga nya, skitfräcka radhus. Också nära stan och ganska nära naturen. Lagom stort (5 rok, 128 kvm), lagom stor tomt, frän arkitektur, högt i tak (som mest 5 m därnere och 3 m däruppe), glasveranda, uteplatser i sydväst och nordost samt helt nytt = man får välja allt själv.

Men. Det kostar skjortan. I alla fall nästan.

Och vi har möjlighet att köpa ett om vi vill.

Så nu grubblar man. Hur mycket är boendet värt? Hur mycket är det värt att få ett fast pris och slippa trängas i visningsköerna på söndagarna och hamna i hysteriska budkaruseller?

Om man ändå kunde vinna en mille eller två, då skulle beslutet vara lättare.

Kedjereaktion

På uppdrag av Polly:

Fyra jobb jag haft:
1. Servitris på ångbåt
2. Journalist på lokaltidning
3. Marknadsförare på teater
4. Webbredaktör på Public Service-radio

Fyra filmer jag kan se om och om igen:
1. Göta Kanal
2. Bridget Jones Dagbok
3. Pretty Woman
4. Jönssonligan på Mallorca

Fyra ställen där jag bott:
1. Sigtuna
2. Sundsvall
3. London
4. Örebro

Fyra tv-program jag gillar:
1. Svamp-Bob Fyrkant
2. Vänner
3. Couplings
4. Commander in chief

Fyra ställen där jag varit på semester:
1. Barcelona
2. Rom
3. Paris
4. Wien

Fyra sajter jag besöker dagligen:
1. Webbmailen
2. Aftonbladet
3. Familjeliv
4. http://alabello.blogspot.com/

Fyra favoriträtter:
1. Clubsandwich
2. Caesarsallad
3. Souvlaki
4. Mammas kyckling

Fyra ställen där jag gärna skulle vara nu:
1. New York
2. New York
3. New York
4. New York

Och vad säger Bea och Vera?

Sugploppseldorado

Vårt badrum är litet men funktionellt. När vi flyttade in var det precis nyrenoverat och vi ville inte börja borra i kaklet det första vi gjorde innan vi visste hur vi ville ha allt. Därför skaffade vi handdukskrokar som fästes med sugplopp. Jättebra! Det var så bra att det även blev en gästhanddukskrok och duschbyttor att ha flaskor i, alla fästa med sugplopp.

När så sonen kom behöves lite fler avhängningsytor, så vi skaffade ytterligare ett gäng krokar och byttor - sugploppsförsedda givetvis.

Och idag när vi var i en liten butik i Mariefred kom sambon lyckligt sättandes: "LaBello, LaBello - kolla!" Han hade hittat värmeljushållare med sugplopp. Dessa sitter nu och sprider vackra skuggor över alla andra sugploppar i vårt sugploppseldorado, där inte ett borrat hål synes så långt ögat kan nå.

Billig fylla

Var ute och drack lite vin med mina jobbarkompisar i går kväll. Blev jätteglad när de ringde och frågade om jag ville följa med - man är inte helt bortglömd iaf! :-)

Drack 1,5 glas El Coto och blev ... LULLIG! Jösses.

Funderar på om man borde åka på träningsläger. Kanske bootcamp på Vikingline?

Säga vad man vill, men jag är iaf billig i drift!

Skum lukt

Jag köpte ett skärp på Lindex häromdagen (med Ameliakupong, icke centrifugerad). Det lär ska vara skinn men det luktar skitkonstigt, typ... mögel! Funderar nu på om man kan vädra det så att lukten försvinner? Vet dock att det kan vara svårt att få skinn att sluta lukta.

För ett antal år sedan var jag på semester i Spanien. Ville så hemskt gärna ha en skinnryggsäck (som var största mode just då) och hittade en snygg, väldigt billigt, på en marknad. Den luktade dock lite skumt, så hela semstern (2v) fick den stå på balkongen och vädra. Lukten försvann såpass mycket att den gick att använda, så väl hemkommen blev det favoritväskan alla kategorier. Tills en dag då det regnade och ryggan började stinka igen - rejält.

Något senare gick ena axelremmen av. Travade iväg till en skomakare som kunde laga den. Men han sade "det är ju inte bästa kvaliteten på det här skinnet". Vaddå, det ska ju vara ko, det sade ju den spanska försäljaren? "Nejdu, detta är KAMEL. Och inte de finare delarna heller, skulle gissa på ljumske."

Nu tror jag iof inte att mitt Lindexskärp är gjort av kamelljumske, så jag gör ett försök att vädra det så får vi se vad som händer.

Fortsättning på Nattföljetongen

Nu har vi kört tre nätter. Dom säger att det ska bli bättre nu. Vi får väl se.

Första natten var värst, då var han jättelseden många gånger. De två senaste nätterna har han vaknat ofta men somnat om av sig själv flera gånger. Har även fått honom att somna om genom att klappa honom i rumpan, ge honom vatten och spela mobilen. Någon gång per natt har jag fått bära honom en stund. Har dock inte plockat över honom i våran säng - vill att han ska sova i sin säng. Målet är ju att snart sova i eget rum också.

I dag har han varit riktigt trött - antar att den ryckiga sömnen påverkar även honom. Han har dessutom varit på dåligt humör, har mest velat bli buren och underhållen hela tiden och smågnällt hela dagen (=ingen skönlåt för öronen). Somnade tidigt (19.30) men har redan vaknat en gång då jag fick vagga honom i famnen för att somna om.

Ang. maten så är det fortsatt trögt. Det blir mest gröt nu och det går ner skapligt. Har dock hittat en grej som han gillar att äta: majskrokar. Idag smällde han i sig fyra stycken (de är stora). Hurra!

Barnparad

Idag har vi varit på "Barnparad" på Sacchska barnsjukhuset. De läkarkandidater som ska bli barnläkare har föreläsningar om barnmotorik och då tittar de på barn i olika åldrar, vad de kan och så. Det var en 2-månaders, Sonen (7,5 mån), en ettåring, en tvååring och en 4,5-åring där.

I ett stort konferensrum satt ca 25 elever. Vi fick vara längst fram vid överläkaren (eller professorn eller vad läraren nu heter) så att alla kunde se oss.

Vi fick börja med att Sonen satt i mitt knä och läraren pinglade med en klocka som han vände sig efter. Sedan höll hon fram en liten röd portmonnä som Sonen fick ta och undersöka. Hon plockade fram små saker ur portmonnän som han fick gripa efter. Det var en liten legobit och två pyttiga små plastsaker. Under tiden kommenterade hon vad han gjorde. Typ "Här ser ni hur han griper efter legobiten. Han använder båda händerna lika mycket, vilket är bra." (Senare fick jag veta att barn i den här åldern som tenderar att mest använda en han kan ha en form av cp-skada). "Han undersöker sakerna med händerna och ögonen och stoppar dom inte direkt in i munnen som mindre barn gör".

Den minsta lilla pyttiga plastsaken var svår att få tag i. Han gjorde några försök och fick till slut tag i den, men de andra var klart mer intressanta. Ett mognadstecken enligt läkaren, eftersom han därmed "kalkylerat med svårigheten att få upp den, om det var värt besväret". Så smart han är! *stolt moder*

Läraren stoppde ner portmonnän i sin bröstficka och Sonen kollade intresserad efter fickan. "En vaken kille som har koll på läget", konstaterade hon, eftersom detta tydde på att han har rumsuppfattning och vet att saker inte försvinner i tomma luften när man inte ser dem.

Sedan höll hon fram två klossar och slog ihop dem. "Nu ska vi se om han kan härmas". Hon höll fram klossarna som Sonen genast tog och slog ihop mot varandra. *stolt moder igen*

Därefter fick han visa att han kunde sitta och läraren testade hans fallskyddsreflexer, både i sidled (händerna sträcker automatiskt ut åt sidorna) och i höjdled (händerna sträcker ut framåt). Det funkade som det skulle.

Sedan fick lillen ligga på golvet. Först på mage, då han ålade omkring bakåt och runt, precis som han brukar hemma. Han kryper ju inte ännu. Sedan lade hon honom på rygg och pinglade med klockan vid sidan. Sonen vände sig från rygg till mage och började sträcka sig efter klockan. Då gick det som ett sus genom "publiken" och jag bara väntade på att de skulle börja applådera *haha*

Sedan var det frågestund. En av eleverna frågade om han pratar, och jag fick berätta att han binder ihop olika konsonanter och vokalljud, typ dada, blabla och att han säger mamma när han är förbannad eller irriterad. :-)

Slutligen skulle eleverna gissa hur gammal han var. Fick gissningar på 6 månader upp till 8 månader, så det var ju rätt bra prickat!

Summa sumarum var det en jättekul upplevelse och en härlig bekräftelse av hur duktig och fin han är min lille gosse!

Rapport från nattens äventyr

Första natten utan mat gick ok men var tuff. Lillen vaknade OFTA, gnydde en hel del och var även riktigt ledsen så att vi fick trösta många gånger. Värst var det runt tre då han brukat äta innan, då var han jätteledsen i över en timme. Men vi härdade ut. Klappade i baken, körde med mobilen, gav nappen, bar, hade i famnen och tillslut flyttade över till vår säng. Vid sex tyckte jag att det var morgon så då fick han en flaska. Den åt han LÅNGSAMT och tittade mig djupt i ögonen, innan han började klippa med ögonlocken och somnade. Sov sedan till närmare nio.

Inatt är vi på't igen. Dom säger ju att de tre första nätterna är värst, vi får väl se.

Förberedelser inför natten

Nu sover lillen. Han har fått nästan 300 ml välling och borde vara rätt mätt. Har laddat med goda föresatser och inre styrka. Ska verkligen försöka få detta att funka, för både hans och vår skull.

Wish us luck!

Blodchock

Jag har blivit extremt förtjust i apelsiner den sista tiden. Dom är verkligen söta och goda nu. Efter helgen ekade det dock tomt i fruktskålen så jag paltade på lilleman och travade iväg till ICA i snögloppet. Festade loss med att köpa både mango och ananas, men suget efter apelsin var störst, så jag plockade ihop en stor påse och skyndade hem.

Väl hemma fixade jag en latte och satte mig framför datorn och började skala. Hann bara få av första strimlan innan jag upptäckte misstaget: jag har köpt blodapelsiner! Något som jag inte ätit sedan 1800 kallt, eftersom jag tycker det är otäckt och alldeles för beskt, nästan som grapefrukt.

Men, besvikelsen upptog inte apelsinsuget så jag skalade vidare och smakade lite föriktigt på första klyftan. Och upptäckte till min förvåning att det var ju riktigt gott! Ganska sött och väldigt friskt. Den slank ner utan problem. Och det gör nog de andra sex som ligger kvar i skålen också vad det lider.

Undrar just om det finns mer mat som jag ratat pga tidiga traumatiska smakupplevelser, men som kanske skulle vara goda idag? Leverbiff? Messmör? Eller - värsta tänkbara - stuvad spenat? Inte för att jag tänker undersöka det, men ändå...

Nej, nu får det bli nya tag

Natten i natt var riktigt jobbig. Sonen vaknade i stort sett 1 gg/timmen och hade dessutom ett vakenpass mellan 04-5.30. Det känns som att det går käpprätt åt fel håll här.

Har pratat med BVC nu på morgonen och fått lite tips. Det verkar som att "boven i dramat" är nattmålen. Eftersom lillen ätit dåligt på dagarna har vi kompenserat genom att ge honom mer på natten, vilket han vänjer sig vid och så äter han ännu sämre på dagen osv i en ond spiral. Han har också fått sova längre pass på dagen eftersom nattsömnen varit upphackad, vilket lett till att han sover mer och mer på dagen men mindre och mindre på natten... återigen en negativ spiral.

Så nu ska vi ta tag i det här.

1. Sluta med nattmålen. Om han vill ha flaskan får han vatten. Annars försöka söva om honom på annat sätt. (Antar att det innebär att bära, vyssja och vagga.)

2. Försöka få i honom mer mat på dagen. Just nu är det ju bara gröt han vill ha, så då blir det gröt han får. Ska försöka att blanda i ex vis majs eller potatis i gröten så att han får i sig lite mer näring men känner igen grötsmaken. Han ska få gröt två-tre ggr/dag. Det är ok med många mjölmål under en period, ska dock vara uppmärksam på avföringen så att han inte blir lös i magen

3. Få honom att sova mindre på dagen. Färre sovpass och kanske även kortare. Har inte fått klart för mig om vi ska väcka honom efter exvis en timme. Testar att hålla honom vaken längre perioder först.

4. Lägga honom senare på kvällen. Idag är det godnatt vid 20-tiden. Ska försöka hålla honom vaken till 22.

5. Avvakta och se om det är ännu en tand på g - kan ha med det att göra. Eller förkylning som är på gång.

6. Ha tålamod!

Trööööööött

Sonen är inne i en jobbig fas just nu. Han äter dåligt på dagarna och sover dåligt om nätterna. Riktigt jobbigt.

Jag hoppas det är tandrelaterat och snart går över. Vi har hittills varit föskonade med en en snäll unge som sovit hela nätterna från det att han varit 4 mån. Nu tar han igen det med besked.

Gäsp.

Quick grill

För några år sedan fick vi en sån här i julklapp av svärfar med fru. En hushållsmaskin som hamnat i ett skåp och aldrig använts.

Men ikväll kom den fram. Vi grillade ryggbiff (helt utan fett och nästan helt utan os!) och hade ugnsrostade grönsaker till. Supergott och nyttigt med smak av sommar. Ska även testa att grilla laxfilé, kycklingfilé och hemmagjorda hamburgare. Och haloumi, som är det godaste som finns. Så det var en rätt bra julklapp när allt kommer omkring!

Nu väntar en caffe latte och Let's Dance.

Trevlig helg, alla!

Hyvens kille

Jag har nog inte haft så höga tankar om skvallerjournalister. Dock gillar jag skvaller, så en och annan blaska har man väl läst hos frissan/tandläkaren. (Äsch, jag säger som det är: jag har köpt dem själv för egna pengar.)

Nu har bloggfenomenet tillgängliggjort genren även på nätet. Och jag måste säga att den här killen verkar så himla TREVLIG! (obs - helt oironiskt!) Han bloggar med en underhållande blandning mellan det privata och det som rör jobbet (=kändispremiärer, galor och prisutdelningar). Me like Hans Shimoda!

Pyjamasparty

Skulle egentligen ha träffat den lilla Yorkshirepuddingen och hennes mamma idag, men pga av en begynnande förkylning skjuter vi upp mötet tills alla parter är friska. Istället lallar vi fortfarande omkring i pyjamasen både sonen och jag, trots att det är lunchtajm. Gött att vara mammaledig!

Färgkoder

Det är otroligt vilka strikta regler som styr hur man "får" klä sina barn. Kika in i vilken babybutik som helst och du kommer att se en skarp skiljelinje mellan tjej- och killavdelningen. På tjejsidan dominerar vitt, rosa och lila, på killsidan blått, orange och grönt. Likaledes varierar mönster och motiv. Blommor, fjärilar och glitter på flickornas plagg. Monster, fordon och tuffa seriefigurer på killarnas.

Jag tycker det är tråkigt. Jag vill inte att min son ska gå omkring och göra reklam för Spindelmannen, som är en skittråkig figur. Men det är svårt att värja sig.

Ta det här med färger tex. Jag tycker att rött är en snygg och pigg färg på småttingar. Och inte tycker jag att den är speciellt "tjejig". Men det är jag visst ensam om. Sonen har (hade, den är för liten nu) en röd- och vitrandig body som han var jättefin i. Men den bröt uppenbarligen konventionerna för hur en kille får vara klädd, för så många kommentarer han fått när han haft den på sig har han inte fått med något annat plagg. Kulmen nåddes när tre okända människor inom loppet av ett par timmar frågade "vad heter hon", "hur gammal är hon"?

Kanske berodde det på hans avundsvärt långa och mörka ögonfransar (vem fick han dom av, förresten??), men jag tror inte det. Till saken hör att min son, iallafall i mina ögon, har ett kill-utseende (bortsett från nämnda fransar då).

Så jag faller till föga. Nu består bodyhögen av företrädesvis blå och randiga plagg. Vilken tur att han är så fin i blått också!

Men det röda tänker jag inte ge upp helt. Han har tre par röda brallor som han använder frekvent och dom är supersnygga. Se det som en mammas revolt mot klädkonventionen, om än i det lilla formatet.

Nöjd

Aaaahhhhhh.

Just hemkommen efter ett kvällspass på Friskis. Ett "riktigt" pass, dvs inget ett mammapass utan ett medelpass utan barn. Och det var.... jobbigt! Inser nu vilken usel fysisk form man är i. Vilket iof inte är så himla konstigt eftersom kroppen typ legat i träda i 1,5 år (eller rättare sagt varit MYLLA åt en underbar, underbar bebis).

Hursom, här finns utvecklingspotential! :-) Tycker själv att jag snudd på var värd en medalj som bara lyckades ta mig iväg ikväll i mörker, 10 minusgrader, nyäten och med soffan lockandes som en hägring. Men jag stod emot latmasken i mig och kom iväg. Och det var ju såklart toppenskönt. Unnade mig en stund i bastun med inpackning i håret också. Lite vardagslyx, spa i miniformat. Och så nya numret av Mama som lektyr på bussen. Tänk att det kan vara så skönt att få åka buss själv och bara sitta och läsa i en tidning.

Säger det igen. Aaaaaahhhhhhh!

Råttinvasion

Jag fattar inte vad det är som händer här hemma. Dammsög så sent som i förrgår och ändå hittade jag en förflugen liten dammråtta i hallen i morse. Undrar om det inte är så att grannen nattetid kastar in SINA dammråttor genom vårt brevinkast? Eller om dammråtteklubben hållit årsmöte här utan min vetskap. För det kan väl knappast ha med MIG att göra????

Östen är död

Alltså, det är konstigt när någon som alltid funnits går bort. Om det är en släkting eller vän är det oerhört sorgligt och ledsamt. Är det en offentlig person som man inte har någon relation till är det förstås också sorgligt, fast det känns liksom mer som ett störande element. Som när man letar efter en viss tröja i garderoben och kommer på att man kastat den.

Nu är Östen Warnebring död. Jag har aldrig lyssnat på honom, kan inte nämna titeln på en enda av hans låtar. Men han är/var en del av min världsbild, precis som Birgit Nilsson och Svullo.

Och nu är han borta. Knepigt. Och lite störande.

Älskade mössa

Det fanns en tid då jag hellre skulle DÖ än visa mig ute med mössa. Kalla fakta som att 80% av kroppsvärmen går ut genom huvudet ignorerade jag fullständigt. Bara frisyren hölls intakt kunde jag stå ut med vad som helst.

Numera skulle jag hellre dö än gå ut utan min kära toppluva när det, som idag, blåser smådjävlar runt knuten. Den är ful, den är svart, den gör att jag ser ut som en Conehead but I love it!

Och jag vet att Helena håller med mig. :-)

Uppvaktning undanbedes

I somras sprang jag på en av mina gamla gymnasielärare. Det var kul att se honom, det var ju 15 år sedan sist, och vi bytte epostadresser.

Nu har han börjat maila en del och helt plötsligt känns det inte lika kul längre. Han är förtidspensionerad och har kanske inte så mycket att ta sig före på dagarna, men det blev lite för privat och för nära på något sätt. Samtidigt kräver ju normal artighet att man svarar, men då känns det som att jag uppmuntrar honom att skriva ännu mer.

Ska jag bara ignorera breven? Svara kortfattat men opersonligt? Eller faktiskt vara en schysst medmänniska och bjussa lite på mig själv och (kanske) förgylla någons dag?

Åsikter emottages tacksamt.

Tandglädje

Jubel och fanfarer - sonen har fått sin första tand!!!! 7 månader och 1 v kom den, vänster framtand nere. Syns knappt men KÄNNS!
:-D :-D :-D

Rent hus

Här har kvasten gått idag vill jag lova. Allt som andades jul är nu borta och arkiverat på vinden till nästa år. I samma veva passade vi på att slänga en massa annat junk som blivit stående. En vända till tippen blev det, och helt plötsligt kunde man se golvet i arbetsrummet. Nu är lägenheten skinande blank och doftar gott av såpa och Ajax.

Om en timme kommer en kompis från mammagruppen med dotter och sambo hit på middag. Det blir thailändsk gryta med cocosmjök och grön curry. Till efterrätt Gino. Det är ju lördag! :-)

Let's dance

Jag håller på Arja och Tobias av schlagernostalgiska samt lokalpatriotiska skäl. Det första är väl obvious *nynnar på Högt över haaaaavet*. Det andra för att T kommer från mina hemtrakter och är gammal kompis med min lillebror.

Kl 20.00 ikväll, TV4.

Go Arja go!

Som en vanlig arbetsdag

I morse steg jag upp med sambon när klockan ringde 07.00. Gjorde morgontoalett, åt frukost och tog bussen in till stan med de andra jobbpendlarna. Det kändes rätt okej att gå Kungsgatan ner och känna morgonpulsen. (Tyvärr jobbar jag inte i stan längre utan i en förort, och att sitta i bilkö och känna morgonpulsen är liksom inte samma sak som att promenera en stadsgata.) (Och så är jag ju mammaledig och ska så vara till augusti, kanske denna vetskap gjorde det extra angenämt att för en gångs skull vara uppe i arla morgonstund.)

Nåväl. Nu skulle vi ju inte till något jobb utan till Max Mathiesen för att få råd och dåd om våra föräkringar. I två timmar satt vi och gick igenom vad som skulle hända om någon av oss blev sjuk, invalid eller förolyckades. Lite trista saker att prata om men å andra sidan var det ju rent hypotetiskt. Och så tänker jag att en försäkring är lite som att ta med sig paraplyet när det inte regnar: det garanterar idel solsken.

Lillprinsen var med såklart och skötte sig exemplariskt. Satt i knät och lekte, fick lite välling, somnade i famnen och vaknade 15 min innan mötet var över. Och då charmade han brallorna av försäkringstjänstemannen med sitt smajl. Lovley!

Efteråt gick vi käkade lunch tillsammans, vilken vardagslyx!

Btw - på vägen mötte vi Kristina Lugn. Oj vad hon ser sliten ut den kvinnan. Sambon frågade om hon har en hudsjukdom. Det tror jag inte, sade jag, men röker bergis. Någon som vet?

Pissoar

Fick ett adresserat reklambrev med posten idag. Det var från Alecta, som ville att jag skulle besöka deras "tjänstepensionsskola" och tävla om en spa-weekend. För att locka mig hade de stoppat ner en liten tvål i kuvertet som väl skulle associera till spa och fräschör. Det var bara det att den lilla tvålen luktade precis som de där små kuberna som ligger i rännan på herrarnas. Uäck!

Måste jag påpeka att kuvertet och all information gick direkt i soporna?

Torka

Nä, idag blev det inget skrivet.

Stubbigt värre

Mycket förändras av att man får barn. Håret till exempel.

Under graviditeten var det tjockt och fint, kändes friskt och härligt. Lite som den gamla Timotejreklamen, den som minns. Sedan kom bebisen och man gick omkring i en amningsbubbla och brydde sig inte om vare sig hår eller annat.

Men sedan, när man började kvickna till och återvända till världen, DÅ hämnas håret att man inte tagit hand om det tillräckligt. Från det att lillen var tre månader tappade jag nog halva peruken. Jag ljuger inte när jag säger att jag fick stora tussar i handen varje gång jag duschade. Fulla borsten när jag kammade mig. Mina strån låg inte bara på kudden utan precis överallt i lägenheten. Not nice.

Nu har de tappade stråna börjat återvända. Som centimeterlångt stubb! Med resultatet att det i visst (mot-)ljus ser ut som att jag har en gloria runt huvudet. Herregud det ser ju inte klokt ut. Och med takten håret växer kommer det ta en fem-sex år innan det nått fullängd.

Om detta stod det inte i NÅGON av böckerna jag läste innan förlossningen. Konstigt.

Träningsvärk

Skrev jag att jympan igår var lätt?

Hahahahahahahaha.

Och dom säger att det är värst på tredje dagen. Ser inte fram emot imorgon.

Commander in chief

Jag har inte kollat så mycket på teve det sista halvåret. Det har liksom funnits annat som prioriterats högre.

I kväll startade dock en ny serie på fyran som jag kommer att försöka följa: Commander in chief med Geena Davis i rollen som USA:s första kvinnliga president. Dubbelavsnittet idag vittnade om en spännande plot med såväl kontroversiella politiska ämnen som intriger och maktspel. Kan bli bra.

Mission accomplished

Så har årets första Friskispass avklarats. Det var faktiskt inte lika tungt som jag befarat *glatt överraskad*.

Jag går på jympa med barnpassning. Helt suverän uppfinning. Ett gäng glada pensionärstanter tar hand om bebisarna när mammorna jympar och duschar. För endast 20 bagis - snacka om billig barnvakt.

Idag lyckade jag dock tajma lillemans sömn riktigt dåligt, eller faktiskt inte alls. Så han var vaken från kl 07 till 12, och det är många timmars övertid det. Han var helt övertrött och ledsen när jag hämtade honom, men sedan tog det typ 1 minut så sov han som en stock. Promenerade hem längs vattnet - skönt men jobbigt att dra vagnen i smömodden. Som ett andra motionspass.

Hoppas dock att all denna fysiska aktivitet gör så att jag blir trött och kan sova i kväll. De tre senaste nätterna har jag somnat 03, 07 och 04. Helt sjukt!! Kan bara inte komma till ro. Jag kanske är FÖR utvilad efter julen (kan man vara det)? Om det fortsätter måste jag nog skaffa piller eller nåt. På natten ska man ju sova, inte snurra bland lakanen, surfa eller zappa mellan kassa filmer.

Skrivklåda

20 inlägg på en vecka. Om jag någonsin tvekade på att jag skulle kunna hitta på något att skriva om, får väl de vara beviset. Jag gillar att skriva, så är det. Och jag har saknat det.

Tidigare hade jag ett jobb där skriva liksom var det jag gjorde. Men för cirkus två år sedan gjorde jag ett "karriärkliv" och gick över till projektlederi istället. Mycket bra val, för det är KUL och jag har talang för det, men det innebär samtidigt att det närmaste skrivande jag kommer är projektdokumentation. Och det är inte alltid så sexigt.

I min ungdom extraknäckte jag som reporter för lokaltidingen hemmavid. I julas sprang jag på en av journalisterna som naturligtvis frågade "skriver du någonting nuförtiden"? Jag var tvungen att svara nej, och hörde själv hur sorgligt det lät. Så kanske var den här bloggen precis vad jag behövde just nu. Fast jag spjärnat emot, för jag tycker ju inte att jag har så mycket intressant att komma med för tillfället.

Jag beundrar personer som Deckarmamma, som vågade hoppa av en karriär som marknadsförare och satsa på att bli kriminalromansförfattare. (Och hon gör det SÅ bra. Har du inte läst hennes böcker - gör det!). Dessutom hinner hon med man, hus och två småbarn. Impressed!

Själv har jag inga romandrömmar. Jag är nöjd bara med att sitta här och påta i en anspråkslös blogg om ... inget alls. Det är vackert så.

Söndagslunch i Uppsala

Vi har ett par kompisar som flyttat till Gävle. Roligt för dem, för de fick ett stort och fint hus och ändå pengar över vid försäljningen av sin tvåa vid Hornstull. Men tråkigt för oss, eftersom vi inte kan ses så ofta. Det är lite för långt för att åka över dagen med en 7-månaders bebis som inte är så förtjust i att sitta i bilbarnstol.

Men så kom vi på den briljanta idén att vi ju faktiskt kan ses på halva vägen. Så idag var vi i Uppsala och käkade lunch på Tzatziki som låg precis vid Domkyrkan. Goda blandade små rätter till förrätt och sedan en klassisk Souvlaki. Mums sa Måns.

Och ett löfte om att göra om det snart igen.

Det blev en tjej!

Strax före två kom hon, "stor, skrynklig och hungrig". :-)

Hurra!!!!!

Lumumba - förtydligande

Då jag har upptäckt luckor i läsekretsens allmänbildning ber jag att få förtydliga att en Lumumba är något så enkelt men gott som varm choklad med cognac. Samt, i detta fall, vispad grädde på toppen. Värmer gott i både kropp och själ.

Tant Röds återkomst

Jaha. Efter 1,5 år i frihet har det åter blivit dags att sponsra Libresse och OB. Jag kommer att sakna den sorglösa tillvaron.

Lumumba

Nyss hemkomna efter en 2,5-timmes promenad via Gröndal och Vinterviken. Hade tänkt oss en fika i Skulpturens Hus, men fick besviket se portarna igenbommade. Lyckan blev därför stor när vi vid Axelsbergs hamn fann att en driftig privatperson satt upp ett litet stånd med diverse godsaker, såsom kaffe, fikabröd och - Lumumba. Varsin varm kopp senare orkade vi ta oss ända hem. Mums!

I nattens mörker - part II

Alltså, jag vet inte vad det är med mig nuförtiden men sova kan jag inte. Hade en liknande period för några år sedan och minns att det var fruktansvärt jobbigt. Nu är det etter värre eftersom sömnkontot ju inte direkt ligger på plus sedan lilleman kom. Och ju mer jag tänker att "nu MÅSTE jag sova", desto mer går hjärnan i spinn och det är kört.

Tankar som virvlar:
* Undrar hur det går för min barnafödande vän, om de åkt in ännu?
* Undrar om lillen kommer att sova ända till morgonen eller vakna ngn mer gång i natt?
* Chili con carne är ju gott.
* Var ska vi göra av datorerna när arbetsrummet ska bli barnrum (och all övrig bråte som hamnat där i brist på annat utrymme)?
* Aj, har en finne på halsen, f-n vad ont den gör. Hur 17 kan man få en finne på halsen förresten?
* Åh vad min nya klocka är snygg.
* Hur kan dom tillåta Harry Potter (som jag såg ikväll tillsammans med kompisen M) från 11 år? Den var ju jätteläskig emellanåt. Dessutom var den inte lika bra som de tidigare Harry Potterfilmerna. Mycket mörkare.
* Hmmm, det kurrar lite i magen, om man skulle... nä det ska man inte.
* I morgon ska tomtarna bort. Basta.
* Den där finnen gör verkligen ONT. Eller är det en svullen lymfkörtel? Hjälp, jag kanske har cancer.
* Åh vad han är gosig, min lilla groda. När han smajlar sitt tandlösa leende bara smälter man ju. *Kärlek!*
* Borde åka och storhandla i morgon.
* Vill göra ngt familjeaktigt också. Typ gå på museum vore kul. Nationalmuseum med lillen i Babybjörnen, borde funka väl?
* Missade Let's Dance i kväll. Kom ihåg reprisen söndag morgon 09.00. (Fast om jag inte kan sova i morgon natt heller lär jag väl ligga avtuppad den tiden.)

osv
osv
osv

Snälla ge mig ett sömnpiller.

Direktsändning

Sitter och MSN:ar med en kompis som jag skulle träffa för en fika i morgon. Det blir dock inställt, eftersom hon just i detta nu håller på att FÖDA BARN. Alltså - det är tätt mellan värkarna och hon sitter och chattar! Vilken superkvinna! Aaahhh, det är såååå spännande. Som att vara med i direktsändning.

Eftersom det blev snitt för mig (planerat, lillen låg med rumpan före) har jag ju inte varit där själv, så jag bombarderar med 1000 frågor om värkar, smärtlindring och packade väskor. Stackars människa. Fast det kanske hjälper till att avleda lite också, vad vet jag.

Håller nu tummar och tår att allt går bra och att världens finaste lilla bebbe kommer till dem nångång i natt eller i morgon.

Kram, kompis!!!!!!!

Helgdag = lördag

Var bortbjudna till kompisar på middag ikväll och det blev både fisk- och skaldjursgryta med saffransaioli, citronpaj och vin (plus whisky för en av oss, inte mig). Och enligt Det Nya Livets dekret är dylika godsaker endast tillåtna på lördagar. Men jag tror vi kan komma undan med att helgdagsafton räknas som lördag, iallafall är det väl så när det gäller parkering? Hmm... Inser att det var JÄTTELÄNGE sedan man läste körkortsteorin. I någon ambitiös stund har jag tänkt leta fram den gamla boken och fräscha upp kunskaperna för att inte utgöra en allmän trafikfara. Det har dock stannat vid tanken.

Inser också att man umgås på ett nytt sätt med barn. Middagen startade kl 17 och vi var hemma igen kl 21 för att sonen inte skulle komma helt ur sömnrytmen. Och ska jag avslöja en hemlis? Det är rätt skönt med tidig kväll! (fast säg det inte till någon). Hade jag för några år sedan kunnat se mig själv idag, hade jag svimmat av pinsamhet och dömt ut mig som mossig och pensionsmässig. Såna turer livet kan ta.

O tysta ensamhet

När lillen min har svårt att komma till ro och inte kan somna själv brukar jag vagga honom i famnen och humma på "Visa från Utanmyra". Nio gånger av tio somnar han inom fem minuter. Den tionde gången kan det ta upp emot en kvart. Men det funkar jämt.

Och eftersom jag har flera mammor i bekantskapskretsen med svårsövda ungar skattar jag mig lycklig. Det känns om att jag hittat till den hemliga småbarns-sömn-tombolan där det är vinst varje gång.

Hallelujah.

Teve-tips

SVT sänder fem program som heter "Stjärnorna på slottet". Fem svenska stjärnor av den gamla stammen (Sven-Bertil Taube, Peter Harrysson, Börje Ahlstedt, Mona Malm och Maud Adams) föstes samman på ett skånskt slott under fem dygn i somras för att lära känna varandra och umgås. Och resultatet blev en helt ny slags reality-teve.

Jag ramlade in mitt i tredje avsnittet i går kväll och fastnade direkt. Det var helt ljuvligt att höra dessa verserade människor konversera varandra. Och jätteintressant att se divorna tuppa sig och fälla diverse kommentarer om varandra till kameran i enskildhet. Dessutom inblickar i långa karriärer och porträtt av personer som faktiskt är väldigt intresssanta.

De två sista avsnitten går i nästa vecka. På SVT:S web ligger de tre första programmen utlagda. Det kallar jag public service.

Att välja partner

Det sägs att kvinnor ofta väljer en livspartner som liknar hennes far. Jag har trott att det inte stämmer i mitt fall, för ytligt sett har min sambo lite om ens något gemensamt med sin svärfar. Men ikväll slog det mig att dom faktiskt är väldigt lika i så motto att de båda är snälla, trygga och jättebra pappor. Och någonstans är det ju avgörande egenskaper.

Att vara snäll tycker jag är en underskattad och nedvärderad egenskap. Att känna sig trygg i relationen är också jätteviktigt för mig. Och att välja en bra pappa till sitt barn är nog det viktigaste valet man kan göra. Och det har jag gjort.

Bea frågade i en kommentar om jag funnit Mr Right. Och svaret är tveklöst: ja!

Jag är en lycklig kvinna.

Bönsallad a'LaBello

En burk kidneybönor
En burk stora vita bönor
En burk kikärtor
En halv rödlök
En halv kruka basilika

Dressing
Olivolja
Balsamico
Vitvinsvinäger
En vitlöksklyfta
Dijonsenap eller annan god senap
Salt och peppar

Skölj bönorna, hacka löken och basilikan.
Blanda och häll över dressingen.
Låt dra en stund.

Det här är både busenkelt och 'jättegott' som Tina skulle sagt, och perfekt att ha stå i kylen. Passar till ... ja det mesta faktiskt.

Fiskeri fiskera

Jag har en granne som är 5 år. Ända sedan vi flyttade in har hon varit sjukt fascinerad av vår skål med guldfiskar. Så fort vi ses frågar hon hur dom mår och när hon hör oss i trapphuset kommer hon utrusande och vill kolla på fiskarna.

För någon månad sedan skaffade vi två nya guldfiskar samt en mal. Eller "städfisk" som Tindra kallar den. Men hon var mycket bekymrad över att fiskarna inte hade något namn. Så hon fick i uppdrag att komma på vad de skulle heta. Jag tänkte mig att det skulle bli Nemo eller liknande. Men icke. Efter att ha konstaterat att guldfiskarna var tjejer och malen kille meddelade hon stolt att namnen skulle vara Emma, Julia och Felix.

Och ikväll har vi haft pysselstund och gjort namnskyltar som vi satt på akvariet "för att visa var de ska sova". Och ätit kex. Och sjungit. Och resonerat om livet på 5-åringars vis.

Helt otroligt att min lilla pys snart kommer att vara där. Det går så himla fort. Eller som en av min mammas gamla bekanta sade i julas: "Håll i honom hårt LaBello, för snart tar han studenten!".

I nattens mörker

Har just givit sonen hans nattliga mål. Innan dess låg mannen och jag och pratade om En Viktig Sak, och nu kan jag inte sova.

Så vad gör man? Kollar om någon varit inne på ens blogg såklart. Nähä, inte en ynka liten kommentar.

Men vänta nu - måste jag aktivera något också? Shit - här ligger ju massor av glada tillrop. Hurra! Man är inte osynlig. Hejhej, alla som hittat hit! :-)

Och bilder kan man ladda upp också jaha vad bra. Hrmm... måste slarvat när jag läste instruktionerna. Läste jag ens instruktionerna? Nä visst ja, fröken "Tuta-å-kör" bara fyllde i ett par fält, bockade i någon kryssruta och trodde det var klappat å klart.

Nu ska vi se om det finns fler fiffiga funktioner som jag kan LÄSA mig till...

Sluta surfa, gå och lägg dig arma kvinna.

Du vet ju att sonen kommer att vakna åtminstone en gång under natten och då vill du ju ha hunnit sovit några timmar, eller hur? Så sluta bloggsurfa och gå och borsta tänderna istället. Och bespara världen några av dina förvirrade tankar.

Dumma Polly, nu är jag ju fast igen!

:-)

När är julen slut egentligen?

Tjugonde dag Knut, det är ju inte förrän nästa helg. Ska man verkligen ha tomtarna kvar så länge? De började kännas mossiga på nyårsdagen.

Nä, här får julen vara slut till trettonhelgen. Då åker rasket ner i kartongen igen och får bo på vinden till nästa advent. Fast ljusstakarna och stjärnan kan få vara kvar lite till. Det blir så fint sken av dem, se.

Fotfobi

I have a problem.

Jag har inte många fobier, anser mig rätt förskonad från rädslor generellt. Men det finns en sak som jag inte fixar och det är fötter. Hur fotfetischister funkar är för mig en gåta. Själv tycker jag bara att det är ASÄCKLIGT. Lillemans fossingar går ännu så länge bra, men det står väl inte på innan de också blir läbbiga.

Värst av allt är ljudet av tånaglar som klipps. Jag klöks! (bara att skriva om det är oerhört obehagligt). Sambon har lärt sig och utövar sin pedikyr när jag inte är hemma. Alt. bakom stängda dörrar med duschen strilande och stereon på högsta volym.

Att jag försummar mina egna fötter är väl uppenbart. Bara tanken på att använda en fotfil är mig främmande. Tack och lov har fötterna varit vänliga mot mig genom livet, så jag har sällan behövt överväga dylik aktivitet.

Men nu har det hänt. Det som inte får hända. Jag har fått elefanthud på hälarna. De känns som en rasp från träslöjden i trean. Idag rev jag tillochmed sönder ett par nya nylonstrumpbyxor på de förbannade hälarna. Och så kan man ju inte ha det.

Mitt rationella, logiska jag säger "men gå och köp en påse fotsalt på Ica, ta ett hederligt gammalt fotbad och börja FILA!" Men si då går det kalla kårar på mitt emotionella jag och jag kör huvudet i sanden ett tag till.

Leker nu med tanken att låta ett proffs ta hand om eländet. Men jag vet att jag skulle må illa under hela sejouren. Det är ju på MIG det river och raspar och i magen virvlar en tornado vid blotta föreställnignen.

Usch.

Om jag går i hamn med detta omöjliga uppdrag borde jag ha en belöning. Hmmm.... ett par nya skor skulle väl stå i paritet med insatsen? Eller en jacka, det behöver jag ju faktiskt. Och kanske en ansiktsbehandling för att balansera. Åh. Det vore såååå skönt med lite ansiktsmassage.

Men först måste jag köpa fotsalt. Uäck!

Dagens rätt

Är nu inne på dag 3 av Sunt Leverne. I nyårsnattens mörka timmar uttalade nämligen jag och sambon att "i år får det baske mig bli andra bullar" (eller rättare sagt inga bullar alls...). Vi har nämligen inte haft någon karaktär över huvud taget senaste säg, halvåret, och i mitt fall är det dessutom x antal graviditetskilon som limmat fast sig på min allt annat än fotomodell-liknande lekamen. Så nu är det nya tag som gäller.

Fast det gäller ju att känna sig själv också. Kan räkna upp ett antal liknande ansatser som spårat ur, bara för att jag gått ut för hårt och späkt mig intill asketisk gräns.

I år är därför planen följande: skippa godis och kaffebröd på vardagar. Äta riktig mat till middag, bannlysta äro nu berg av mackor med flera lager pålägg. Jag ska passa på att laga så att det blir över till lunch dagen därpå, vilket är förträffligt med en liten illbatting som effektivt avleder uppmärksamheten från matlagning dagtid. Toppa med motion i form av dagliga (och raska) barnvagnspromenader och Friskis minst 1 gg/v. På helgen är det ok med lite festligare kost, kanske även något litet gott till kvällen. Men bara på lördagar.

Målet är inte att bli supersmal. Det är att
a) må bra
b) orka mera
c) inte dallra

Till min hjälp och inspiration har jag en kokbok av Fredrik Paulun (recept med lågt GI), några gamla papper från Viktväktarna samt en aldrig sinande improvisationsförmåga. Ikväll blir det rosmaringratinerad kassler i ugn med kokt potatis och haricot verts. Känns helt ok!

Modig och vågad

Jag har köpt nya glasögon. Under graviditeten och amningen har jag nämligen fått byta styrkor - till svagare (!) - två gånger. Och eftersom mina gamla glasögon hade några år på nacken slog jag till på nya bågar.

Jag valde länge och väl. Ville ju ha något nytt, gärna lite djärvt och modernt liksom, men som ändå passar en småbarnsmamma. Fick god hjälp i butiken av snäll expedit som plockade i precis alla lådor de hade för att matcha mina önskemål. "Nej, de är för runda". "Nej, de är för fyrkantiga". "Nej, silver vill jag inte ha". "Nej, svart hade jag ju förut".

Kom hem med fyra provpar som alla ratades i hemmets lugna vrå (läs badrummet). Inget av paren kändes bra. Tillbaka till optikerbutiken, samma procedur som ovan, hem med fyra nya par. Och se - där var dom! Glasögonen som motsvarade alla mina krav.

De blev klara igår och jag hämtade dem. Kändes bra när jag fick dom på näsan och ställde kosan hemåt. Men... var de inte lite VÄL bekanta? Gjorde en snabb jämförelse med de gamla. Och visst - det är ju en annan färg och ingen båge undertill. Men annars är de ju PRECIS SAMMA!

Jag som skulle bli ny och tuff. Trodde jag ja. Fast i ärlighetens namn KÄNNS det nytt och, om inte tufft, så i alla fall lite mer 2000-tal. Så jag är nöjd ändå. Även om min identitet som våghalsig fått sig en törn.

[Å här hade jag tänkt att lägga in en bild på de båda brillorna - men det finns ju ingenstans man kan ladda upp dem på detta blogghotell? Eller gör det det? Erfarna bloggare får gärna ge en hint...]

Lite senare...
[Jo visst gick väl det. Tack Alena!]

Jaha, då sitter man här igen...

BLOGGA? Jag? Varför då? Vad i hela friden skulle jag skriva om som kan tänkas intressera någon mer än mig själv? Det var ju typ hundra år sedan jag gjorde det här. Och då hette det inte ens blogg. Bara en sån sak.

Men man vill ju inte stagnera. Bara för att man är trettio-plus, har kombi och lån på banken kan man vara med i smöret. Jag hänger måhända inte på krogarna runt Stureplan, vet inte vem som ligger etta på singellistan och använder fortfarande "kajal" (om jag någon enstaka gång skulle sminka mig, alltså), men jag har bredband och skapligt med tid när söte sonen inte pockar på sin mammas odelade uppmärksamhet.

Så jag gör väl ett försök då. Hade visst lovat den där godistjejen det vid ett förfluget tillfälle. Men med risk för att det kan bli lika kul som att sitta och se färg torka. Kom inte och säg att jag inte varnade er!