Myrkryp och tristess

Nu har jag inte varit utanför det här husets fyra i väggar på låt mig se: närmare 100 timmar (om man bortser från en tur till vårdcentralen och apoteket med lilleman). Jag håller på att få dvärgbandmask. Eller nåt annat kryp, skit samma vilket, det känns i alla fall som att hela kroppen är invaderad. Tyvärr är det hundra minusgrader och vi är fortfarande hängiga så det lär bli ett dygn till innan nåt spännande kan hända. Det har blivit några parti Betapet för mycket för mig och någon timma för mycket tecknat för sonen. Inte om man frågar honom iofs, han skulle nog kunna titta på tv 24/7 om han fick. Och mer blir det för ikväll vankas Mello. Med hyggligt intressant startfält, för omväxlings skull. Nä man kanske skulle orka pallra sig iväg till affären och proviantera. Innan jag tråkat ut någon mer på kuppen.