Upp som en sol, ner som en pannkaka

Veckan i Sälen var kanon. Grymt skönt att komma bort. Underbart att ha kvalitetstid tillsammans med familjen. Härligt att röra på sig och få frisk luft. Lindvallen var toppen med barn och jag skulle gärna åka dit igen.

Väl hemma igen drabbas först jag av dunderförkylning, därefter sonen. Jobbar inte ens en halv dag innan det är dags för ännu ett bakslag för arbetssättet inom ramen för min roll. Ovanpå omorganisationen och varslen om uppsägningar som lagts veckan innan. Som lax på löken fick maken idag ett negativt besked rörande jobb.

De uppladdade batterierna tömdes snabbt den här gången. Och jag inser att det är sant som det sägs i den där strippen "Ernie" som jag haft urklippt från gymnasietiden: "Livet är inte bara Hawaii". Undrar varför jag sparat den. Jag kanske behöver påminnas om livets baksida?

Men det har hänt bra saker också. Vi har varit med i DN :-). Jag har fått förfrågan om att tala på ett internationellt forum kring ett ämne som jag brinner för. Spännande men läskigt förstås.

Det finns alltid två sidor av ett mynt. Man bestämmer själv vad man fäster störst vikt vid. Om glaset är halvtomt eller halvfullt.

Jo jag vet att det är floskel-VM. Men man måste ju försöka, eller hur?