Barnparad

Idag har vi varit på "Barnparad" på Sacchska barnsjukhuset. De läkarkandidater som ska bli barnläkare har föreläsningar om barnmotorik och då tittar de på barn i olika åldrar, vad de kan och så. Det var en 2-månaders, Sonen (7,5 mån), en ettåring, en tvååring och en 4,5-åring där.

I ett stort konferensrum satt ca 25 elever. Vi fick vara längst fram vid överläkaren (eller professorn eller vad läraren nu heter) så att alla kunde se oss.

Vi fick börja med att Sonen satt i mitt knä och läraren pinglade med en klocka som han vände sig efter. Sedan höll hon fram en liten röd portmonnä som Sonen fick ta och undersöka. Hon plockade fram små saker ur portmonnän som han fick gripa efter. Det var en liten legobit och två pyttiga små plastsaker. Under tiden kommenterade hon vad han gjorde. Typ "Här ser ni hur han griper efter legobiten. Han använder båda händerna lika mycket, vilket är bra." (Senare fick jag veta att barn i den här åldern som tenderar att mest använda en han kan ha en form av cp-skada). "Han undersöker sakerna med händerna och ögonen och stoppar dom inte direkt in i munnen som mindre barn gör".

Den minsta lilla pyttiga plastsaken var svår att få tag i. Han gjorde några försök och fick till slut tag i den, men de andra var klart mer intressanta. Ett mognadstecken enligt läkaren, eftersom han därmed "kalkylerat med svårigheten att få upp den, om det var värt besväret". Så smart han är! *stolt moder*

Läraren stoppde ner portmonnän i sin bröstficka och Sonen kollade intresserad efter fickan. "En vaken kille som har koll på läget", konstaterade hon, eftersom detta tydde på att han har rumsuppfattning och vet att saker inte försvinner i tomma luften när man inte ser dem.

Sedan höll hon fram två klossar och slog ihop dem. "Nu ska vi se om han kan härmas". Hon höll fram klossarna som Sonen genast tog och slog ihop mot varandra. *stolt moder igen*

Därefter fick han visa att han kunde sitta och läraren testade hans fallskyddsreflexer, både i sidled (händerna sträcker automatiskt ut åt sidorna) och i höjdled (händerna sträcker ut framåt). Det funkade som det skulle.

Sedan fick lillen ligga på golvet. Först på mage, då han ålade omkring bakåt och runt, precis som han brukar hemma. Han kryper ju inte ännu. Sedan lade hon honom på rygg och pinglade med klockan vid sidan. Sonen vände sig från rygg till mage och började sträcka sig efter klockan. Då gick det som ett sus genom "publiken" och jag bara väntade på att de skulle börja applådera *haha*

Sedan var det frågestund. En av eleverna frågade om han pratar, och jag fick berätta att han binder ihop olika konsonanter och vokalljud, typ dada, blabla och att han säger mamma när han är förbannad eller irriterad. :-)

Slutligen skulle eleverna gissa hur gammal han var. Fick gissningar på 6 månader upp till 8 månader, så det var ju rätt bra prickat!

Summa sumarum var det en jättekul upplevelse och en härlig bekräftelse av hur duktig och fin han är min lille gosse!