Baby trashes bar

Senaste veckorna har det snurrat runt en massa posts på FB och även skrivits en hel del i pressen om filmen där en ettåring kläs ut till Las Palamstant och filmas i olika sekvenser tillsammans med marionettdockor. Klippet som cirkulerar är tydligen en del av en längre film, som inte bara fått visats på någon festival utan även belönats med ett fint filmpris.

Majoriteten - ja faktiskt 100% - av de postningar jag fått från vänner på fejjan har varit positiva, ja rent av lyriska. Detta är tydligen höjden av humor. Själv blir jag bara beklämd. Tycker inte det finns något underhållande alls i att klä ut en ettåring till fyllo med bh och smink och låta henne grisa ner sig.

Självklart fattar jag att det är ironi och en kommentar till att många svenskar regrederar till babystadium när vi åker på chartersemester. Icke desto mindre får jag en klump i magen när jag ser den lilla tjejen utklädd och nerkladdad och undrar hur det kommer kännas för henne om 10 år när hon tittar på detta och frågar sig varför hennes föräldrar lät henne vara med på detta.

I DN idag är det en intervju med filmmakaren - han är också flickans pappa. Där säger han att att han tycker filmen är rolig och att den är gjord som en kärleksförklaring till henne.

Jag undrar hur man är funtad om man gör en kärleksförklaring till sin dotter på det viset. Det är i alla fall inte ett sätt som jag skulle använda för att manifestera hur mycket jag älskar min son. Han är värd oceaner mer respekt än så.

Det kanske är konst, vad vet jag. Jag tycker iallafall mest att det är konstigt. Och lite sorgligt.