Som en vanlig arbetsdag

I morse steg jag upp med sambon när klockan ringde 07.00. Gjorde morgontoalett, åt frukost och tog bussen in till stan med de andra jobbpendlarna. Det kändes rätt okej att gå Kungsgatan ner och känna morgonpulsen. (Tyvärr jobbar jag inte i stan längre utan i en förort, och att sitta i bilkö och känna morgonpulsen är liksom inte samma sak som att promenera en stadsgata.) (Och så är jag ju mammaledig och ska så vara till augusti, kanske denna vetskap gjorde det extra angenämt att för en gångs skull vara uppe i arla morgonstund.)

Nåväl. Nu skulle vi ju inte till något jobb utan till Max Mathiesen för att få råd och dåd om våra föräkringar. I två timmar satt vi och gick igenom vad som skulle hända om någon av oss blev sjuk, invalid eller förolyckades. Lite trista saker att prata om men å andra sidan var det ju rent hypotetiskt. Och så tänker jag att en försäkring är lite som att ta med sig paraplyet när det inte regnar: det garanterar idel solsken.

Lillprinsen var med såklart och skötte sig exemplariskt. Satt i knät och lekte, fick lite välling, somnade i famnen och vaknade 15 min innan mötet var över. Och då charmade han brallorna av försäkringstjänstemannen med sitt smajl. Lovley!

Efteråt gick vi käkade lunch tillsammans, vilken vardagslyx!

Btw - på vägen mötte vi Kristina Lugn. Oj vad hon ser sliten ut den kvinnan. Sambon frågade om hon har en hudsjukdom. Det tror jag inte, sade jag, men röker bergis. Någon som vet?