Skrivklåda
20 inlägg på en vecka. Om jag någonsin tvekade på att jag skulle kunna hitta på något att skriva om, får väl de vara beviset. Jag gillar att skriva, så är det. Och jag har saknat det.
Tidigare hade jag ett jobb där skriva liksom var det jag gjorde. Men för cirkus två år sedan gjorde jag ett "karriärkliv" och gick över till projektlederi istället. Mycket bra val, för det är KUL och jag har talang för det, men det innebär samtidigt att det närmaste skrivande jag kommer är projektdokumentation. Och det är inte alltid så sexigt.
I min ungdom extraknäckte jag som reporter för lokaltidingen hemmavid. I julas sprang jag på en av journalisterna som naturligtvis frågade "skriver du någonting nuförtiden"? Jag var tvungen att svara nej, och hörde själv hur sorgligt det lät. Så kanske var den här bloggen precis vad jag behövde just nu. Fast jag spjärnat emot, för jag tycker ju inte att jag har så mycket intressant att komma med för tillfället.
Jag beundrar personer som Deckarmamma, som vågade hoppa av en karriär som marknadsförare och satsa på att bli kriminalromansförfattare. (Och hon gör det SÅ bra. Har du inte läst hennes böcker - gör det!). Dessutom hinner hon med man, hus och två småbarn. Impressed!
Själv har jag inga romandrömmar. Jag är nöjd bara med att sitta här och påta i en anspråkslös blogg om ... inget alls. Det är vackert så.
Tidigare hade jag ett jobb där skriva liksom var det jag gjorde. Men för cirkus två år sedan gjorde jag ett "karriärkliv" och gick över till projektlederi istället. Mycket bra val, för det är KUL och jag har talang för det, men det innebär samtidigt att det närmaste skrivande jag kommer är projektdokumentation. Och det är inte alltid så sexigt.
I min ungdom extraknäckte jag som reporter för lokaltidingen hemmavid. I julas sprang jag på en av journalisterna som naturligtvis frågade "skriver du någonting nuförtiden"? Jag var tvungen att svara nej, och hörde själv hur sorgligt det lät. Så kanske var den här bloggen precis vad jag behövde just nu. Fast jag spjärnat emot, för jag tycker ju inte att jag har så mycket intressant att komma med för tillfället.
Jag beundrar personer som Deckarmamma, som vågade hoppa av en karriär som marknadsförare och satsa på att bli kriminalromansförfattare. (Och hon gör det SÅ bra. Har du inte läst hennes böcker - gör det!). Dessutom hinner hon med man, hus och två småbarn. Impressed!
Själv har jag inga romandrömmar. Jag är nöjd bara med att sitta här och påta i en anspråkslös blogg om ... inget alls. Det är vackert så.
4 Kommentarer:
Där ser du! Och ändå skulle du spjärna emot så förskräckligt! :)
Och jag har ju pestrat Polly mer än en gång... "när tänker hon börja skriva igen då??", så nu är jag nöjd :)
Det var verkligen en efterlängtad comeback du gjorde, se nu till att stanna kvar här riktigt länge!
Tack, raringar! Vi får se hur länge klådan håller i sig den här vändan.
Skicka en kommentar
<< Home