Fotfobi
I have a problem.
Jag har inte många fobier, anser mig rätt förskonad från rädslor generellt. Men det finns en sak som jag inte fixar och det är fötter. Hur fotfetischister funkar är för mig en gåta. Själv tycker jag bara att det är ASÄCKLIGT. Lillemans fossingar går ännu så länge bra, men det står väl inte på innan de också blir läbbiga.
Värst av allt är ljudet av tånaglar som klipps. Jag klöks! (bara att skriva om det är oerhört obehagligt). Sambon har lärt sig och utövar sin pedikyr när jag inte är hemma. Alt. bakom stängda dörrar med duschen strilande och stereon på högsta volym.
Att jag försummar mina egna fötter är väl uppenbart. Bara tanken på att använda en fotfil är mig främmande. Tack och lov har fötterna varit vänliga mot mig genom livet, så jag har sällan behövt överväga dylik aktivitet.
Men nu har det hänt. Det som inte får hända. Jag har fått elefanthud på hälarna. De känns som en rasp från träslöjden i trean. Idag rev jag tillochmed sönder ett par nya nylonstrumpbyxor på de förbannade hälarna. Och så kan man ju inte ha det.
Mitt rationella, logiska jag säger "men gå och köp en påse fotsalt på Ica, ta ett hederligt gammalt fotbad och börja FILA!" Men si då går det kalla kårar på mitt emotionella jag och jag kör huvudet i sanden ett tag till.
Leker nu med tanken att låta ett proffs ta hand om eländet. Men jag vet att jag skulle må illa under hela sejouren. Det är ju på MIG det river och raspar och i magen virvlar en tornado vid blotta föreställnignen.
Usch.
Om jag går i hamn med detta omöjliga uppdrag borde jag ha en belöning. Hmmm.... ett par nya skor skulle väl stå i paritet med insatsen? Eller en jacka, det behöver jag ju faktiskt. Och kanske en ansiktsbehandling för att balansera. Åh. Det vore såååå skönt med lite ansiktsmassage.
Men först måste jag köpa fotsalt. Uäck!
Jag har inte många fobier, anser mig rätt förskonad från rädslor generellt. Men det finns en sak som jag inte fixar och det är fötter. Hur fotfetischister funkar är för mig en gåta. Själv tycker jag bara att det är ASÄCKLIGT. Lillemans fossingar går ännu så länge bra, men det står väl inte på innan de också blir läbbiga.
Värst av allt är ljudet av tånaglar som klipps. Jag klöks! (bara att skriva om det är oerhört obehagligt). Sambon har lärt sig och utövar sin pedikyr när jag inte är hemma. Alt. bakom stängda dörrar med duschen strilande och stereon på högsta volym.
Att jag försummar mina egna fötter är väl uppenbart. Bara tanken på att använda en fotfil är mig främmande. Tack och lov har fötterna varit vänliga mot mig genom livet, så jag har sällan behövt överväga dylik aktivitet.
Men nu har det hänt. Det som inte får hända. Jag har fått elefanthud på hälarna. De känns som en rasp från träslöjden i trean. Idag rev jag tillochmed sönder ett par nya nylonstrumpbyxor på de förbannade hälarna. Och så kan man ju inte ha det.
Mitt rationella, logiska jag säger "men gå och köp en påse fotsalt på Ica, ta ett hederligt gammalt fotbad och börja FILA!" Men si då går det kalla kårar på mitt emotionella jag och jag kör huvudet i sanden ett tag till.
Leker nu med tanken att låta ett proffs ta hand om eländet. Men jag vet att jag skulle må illa under hela sejouren. Det är ju på MIG det river och raspar och i magen virvlar en tornado vid blotta föreställnignen.
Usch.
Om jag går i hamn med detta omöjliga uppdrag borde jag ha en belöning. Hmmm.... ett par nya skor skulle väl stå i paritet med insatsen? Eller en jacka, det behöver jag ju faktiskt. Och kanske en ansiktsbehandling för att balansera. Åh. Det vore såååå skönt med lite ansiktsmassage.
Men först måste jag köpa fotsalt. Uäck!
posted by LaBello at 19:47
3 Kommentarer:
Hahahhaaha, helt otroligt! Kan inte mannen sköta behandlingen - helt gratis - så har du mer pengar att lägga på jackan/skorna? Och så lutar du dig tillbaks, har hörlurar med soft musik på så du slipper höra raspandet, och bara njuter?!
Ahhh, jag ÄLSKAR fotmassage! :)
jag förstår inte hur jag ens kunde läsa hela det där inlägget..jag tål inte fötter..inte mina egna inte nån annans .. fy satan helt jäkla groteskt, folk i min närhet har lärt sig att om jag kommer på besök funkar det inte att gå runt barfota ne usch nu ryser jag, skönt att veta att det finns fler i samma sits iaf.
Ruby: tar dig i hand, syster. (Och ber om ursäkt över det obehag inlägget skapade.)
Skicka en kommentar
<< Home