Reservation Road

Sonen har somnat tidigt, ost och vin finns i kylen. Stjärnor på is eller en film? Maken vann dragampen och det blev film: Reservation Road som jag inte hade hört talas om innan. Inte anade jag iaf att att det var ett mörkt drama om en familj som förlorar sin son i en smitningsolycka. När familjen vänder sig till byns advokat visar det sig att det är han som är gärningsmannen (obs, ingen spoiler). Tärande sorg, oväntade (ibland också ologiska) vändningar, relations- och kommunikationsproblem. Inte vad jag hade tänkt mig en lördagkväll. Men ändå. Sevärd rulle.

Bra start

Sitter här framför datorn och flinar. Haft en sån där guldmorgon som man har alldeles för sällan. Hela familjen vaknade på rätt sida och i god tid, så vi hann både äta frukost tillsammans i lugn och ro, mysa lite framför tv:n och sedan klä på alla vinterkläder (phu, det blir varmt!) och komma iväg till dagis on time.

Ska iväg på konferens om en stund och ska bara administrera, maila och göra lite fakturor innan jag drar.

Har hittat en skön kanal med jullåtar som spelar i bakgrunden och jag känner hur suget att julpynta huset accellererat till stormstyrka nu i och med snön! Har dock lovat mig själv att vänta till i helgen, då huset är nystädat. Har varit och inhandlat lite nya attiraljer, kuddar och ljus mm som jag tjuvkikar på och längtar.

Snart så!

Snöyra

Idag tillbringade sonen och jag 2 h i pulkabacken efter dagis. Han tog rygg på några äldre barn (typ 10-12) och hjälpte dem att bygga gupp som de körde över med galonmadrasser - det blev en jäkla fart! Sonen fick låna en sådan och susade nerför backen, helt orädd. Härligt! (fast kallt för en stillastående mamma). Väl hemma festade vi loss på kinamat (sonens val) samt pepparkakor med mjölk. Han somnade sedan ovaggad före åtta. Frisk luft och motion is da shit!

Allt eller inget

Krönte min duktighetsvecka med en helg full av smörgåstårta, kakbuffé och grillchips. Jag är i sanning på eller av. Och det står jag för!

Käftis

Var hos tandläkaren. Noll hål (igen). Några röntgenbilder, lite bortskrapad tandsten. 850 bagis. Som hittat.

Revansch

Jag har gjort det igen. Tränat på Friskis. Denna gång i mina egna, passande kläder.

Två gånger på en vecka - det måste väl betecknas som en vana??

Det kostar att ligga på topp

Det går i 180 knyck för tillfället. Jobbet är kaos och huvudet är sprängfyllt av både det ena och andra.

För att ge mig själv lite ny energi skyndade jag iväg till Friskis i samma stund som maken kom hem. Men jag hade visst inte tänkt tanken fullt ut, för väl framme i omklädningsrummet öppnar jag väskan och hittar endast skor, handduk och nessecär. Inga kläder!

Stirrar som ett fån och rotar dessutom runt lite extra i den tomma väskan, som om kläderna skulle materialisera sig ur tomma intet. Kollar klockan: fem minuter till passat börjar, alltså ingen tid att hinna hem och hämta kläderna.

Vad göra - åka hem otränad? Så fasen heller!

Rusar ut i receptionen och panikköper en sport-bh och ett par cykelbyxor för överpris, kränger på mig dem samt tröjan jag kom i och rusar in i hallen lagom till musiken drar igång. Väl på plats känner jag hur cykelbyxorna (röda!) i storlek S (enda som fanns kvar) skär in i låren. BH:n å andra sidan är mer än bekväm = för stor (glömde visst att boobisarna försvunnit). Den lite för korta tishan toppade uppenbarelsen.

Men skam den som ger sig. Jag bestämde mig för att skita blankt i hur jag såg ut och körde sen hela passet på nån slags kombinerad ilska och adrenalin. Och duschen efteråt var skön - hade ju både handduk och schampoo!

Knasigast kändes att åka hem utan underbyxor och i bara bh:n under ytterjackan, typ som en blottare. Men nu är jag hemma, och känner mig faktiskt rätt så nöjd med mig själv. Redo att jobba ett par timmar till...

Jag drömmer om en jul hemma

Vi har börjat prata om julen.

I vanliga fall brukar det vara en veritabel turné mellan min famlij och makens två. Samt diverse vänner och släktingar som man också vill hinna med.

I år verkar allt bli annorlunda. Svärfar med fru firar i Danmark hos svågern som inte kan komma hem pga jobb. Andra svågern firar hos svägerskans familj i Norrland. Svärmor jobbar över jul och makens syster med man kommer att stanna hemma i södern med sin lille nyadopterade son och kokonga. Återstår alltså min familj; mor och far och två ohängda bröder inkl sambos.

I samma sekund kommer tanken: vi kanske skulle fira jul hemma hos oss? Nu när vi har hus å barn å allt. Shit, vilken grej, fira jul hemma hos sig själv vid fyllda 35.

Ja det börjar bli dags. Och jag har en julfaiblesse som jag liksom aldrig fått odla upp på hemmaplan eftersom vi alltid varit bortresta. Tänk Fanny å Alexander, tänk dignande julbord, tänk julpynt deluxe tänk.... "jag måste ta semester innan jul för att hinna fixa". Tänk "oh så underbart!"

Vad var det som hände?

I takt med GI-manins progess har det hänt saker med kroppen. Trevliga, som att lovhandlesen försvunnit tex. Tråkiga, som att boobisarna försvunnit tex. Mina bh:ar har blivit allt mer oformliga och de stackars taxöronen har inte precis fått stadga och styrfart i mina urtvättade påsar. Därför travade jag med mod i sinnet in på Triumph på Kungsgatan för lite professionell vägledning. Och shit pommes vilken överraskning jag fick. Jag har tydligen levt i lögn halva mitt vuxna liv. Det visade sig nämligen att jag inte alls är någon 80 C - jag är en 70 E. Fattar nada. Tuttarna har blivit mindre ändå har jag fått värsta matrona-kupan. Omkretsen är också en gåta. Var har den decimetern tagit vägen??? Hursomhelst har jag numera en tjusig hylla som sitter stadigt som en klippa. Och så är jag nästan en tusing fattigare. Men det kan det väl vara värt för en snygg profil?

Vattenkoppor

Hur kommer det sig att det heter vattkoppor förresten? Och hur kommer det sig att så många säger vattenkoppor?

Kli kli kli

Stackars lillen - han fick verkligen inte någon lindrig form av vattkoppor. Inte nog med att det är fullt av koppor på bålen, benen och armarna - de elaka prickarna täcker även ansikte, hårbotten och ögonlock samt har placerat sig såväl mellan skinkorna som inuti i munnen. Vi lindrar med kylbalsam och flytande Tavegyl. Och choklad. Inte lätt att vara liten.

Varning för smitta

Här va're vattkoppor! En vecka med vab, minst. Hej å hå.

Visa mig din återvinning och jag ska säga vem du är

Jag ser en person som är ganska återhållsam och tänker på hälsan (tonfisk, olivolja) men som inte drar sig för att bli lite crazy och klämma en-och-en-halv flaska skumpa när det ska firas ordentligt. Den tomma kalvfonsdflaskan låter påskina ett åtminstone måttligt matlagningsintresse, och majskonserv och tacosåsburk bär vittnesmål om en trivsam tacofest. Den enorma mängden värmeljushållare (de senaste två veckornas skörd) bör dock riktas som ett varningens finger åt närmaste lokala brandskyddsmyndighet.