Det kostar att ligga på topp

Det går i 180 knyck för tillfället. Jobbet är kaos och huvudet är sprängfyllt av både det ena och andra.

För att ge mig själv lite ny energi skyndade jag iväg till Friskis i samma stund som maken kom hem. Men jag hade visst inte tänkt tanken fullt ut, för väl framme i omklädningsrummet öppnar jag väskan och hittar endast skor, handduk och nessecär. Inga kläder!

Stirrar som ett fån och rotar dessutom runt lite extra i den tomma väskan, som om kläderna skulle materialisera sig ur tomma intet. Kollar klockan: fem minuter till passat börjar, alltså ingen tid att hinna hem och hämta kläderna.

Vad göra - åka hem otränad? Så fasen heller!

Rusar ut i receptionen och panikköper en sport-bh och ett par cykelbyxor för överpris, kränger på mig dem samt tröjan jag kom i och rusar in i hallen lagom till musiken drar igång. Väl på plats känner jag hur cykelbyxorna (röda!) i storlek S (enda som fanns kvar) skär in i låren. BH:n å andra sidan är mer än bekväm = för stor (glömde visst att boobisarna försvunnit). Den lite för korta tishan toppade uppenbarelsen.

Men skam den som ger sig. Jag bestämde mig för att skita blankt i hur jag såg ut och körde sen hela passet på nån slags kombinerad ilska och adrenalin. Och duschen efteråt var skön - hade ju både handduk och schampoo!

Knasigast kändes att åka hem utan underbyxor och i bara bh:n under ytterjackan, typ som en blottare. Men nu är jag hemma, och känner mig faktiskt rätt så nöjd med mig själv. Redo att jobba ett par timmar till...