Uppvaktning undanbedes

I somras sprang jag på en av mina gamla gymnasielärare. Det var kul att se honom, det var ju 15 år sedan sist, och vi bytte epostadresser.

Nu har han börjat maila en del och helt plötsligt känns det inte lika kul längre. Han är förtidspensionerad och har kanske inte så mycket att ta sig före på dagarna, men det blev lite för privat och för nära på något sätt. Samtidigt kräver ju normal artighet att man svarar, men då känns det som att jag uppmuntrar honom att skriva ännu mer.

Ska jag bara ignorera breven? Svara kortfattat men opersonligt? Eller faktiskt vara en schysst medmänniska och bjussa lite på mig själv och (kanske) förgylla någons dag?

Åsikter emottages tacksamt.