Lampa

Nu när matbordet är på plats kommer turen till belysning. Har ju tidigare suktat efter en sån här, men vid närmare detaljstudering är den inte vad vi (läs jag) vill ha.

Istället har vi - efter ganska så grundlig research om jag får säga det själv - kommit fram till att denna motsvarar kraven:


På alla punkter utom en: prislappen. Känns som att lampan får vänta till efter NY. Men sen ska den bli min, danskdarlingen.

Resan

Nu har vi bestämt oss. Inte Barcelona, inte Berlin.

Nä, den låga dollarkursen och min innersta längtan avgjorde: vi åker till New York! Shit, vad häftigt det ska bli!!!

Nu vill jag ha tips från alla er som varit där.

Vad ska vi se? Vart ska vi bo? Bra ställen att äta på? Saker man inte får missa och sådant man kan lämna därhär.

Come on - help us out here. :-)

Sjuk jämförelse

Idag fick jag veta att min gamla lookalike Maud Olofsson är lika gammal som ... håll i er nu: Madonna! Olika spår sätta tiden tand. Så det är bara att bestämma sig vem man vill vara om något decennium eller så: Måd eller Madonna.

Eget beröm luktar illa...

Är så glad.

Jag hade löne/uppföljning av utvecklingssamtal idag. Och jag fick så mycket beröm av min chef att jag nästan började grina. Hon berömde inte bara vad jag presterar utan också HUR jag gör det och önskade att alla på avdelningen skulle jobba som jag! *stolt* Dessutom fick jag jättefin feedback på att både mina uppdragsgivare och samarbetspartners tycker vårt samarbete funkar toppen.

SÅ jäkla glad blev jag! Har ju använt jobbet som ett sätt att komma tillbaka till vardagen efter allt som var i höstas och att det då också ger utdelning känns verkligen kanon.

Hoppas nu att det märks ordentligt på lönespecen också... :-D

Sångfågeln

Mormor skickar mms där lilleman uppträder med "Var är tummen"? Den sjunger han mest hela dagarna nu på sitt påsklov. Hemma har han dock inte med en ton avslöjat att han har den på repertoaren. Inte så värst många andra låtar heller för den delen - "sjunga med mamma" är verkligen inte nån favoritsyselsättning (till nämnda mammas stora förtret).

Undrar vad mer som hemlighålls? Tjuvgömmor med godis? Mopedåkningar utan hjälm? Hemliga flickvänner?

Nävisst nä, han är ju inte ens tre...

Freudiansk felhörning

Det är paus på veckans körrep. Miljön är något stimmig: kaffesörplande, stolskrapande, pladdrande.

LaBello överhör en diskussion, där M berättar att hon träffat en ny man på Flustret, ett av Uppsalas mindre tjusiga uteställen. K kontrar med att hon gått in gratis på Östgöta Källare. Motpresetationen för detta var i LaBellos öron synnerligen modest, något som även hon skulle kvala in på, nämligen mot uppvisande av Åhlénskort.

K stirrar oförstående och upprepar sedan, långsamt och tydligt:

- K-l-a-c-k-s-k-o-r.

LaBello flabbade magen ur sig och gick sedan hem och tvättade öronen med såpa.

Snipp snapp slut.

Resmål på B

Valborg firar jag och maken 5 år. Då ska vi resa bort en långweekend på tu man hand. Just nu spånar vi resmål och har landat fram i två alternativ: Berlin eller Barcelona. Bra på olika vis.

Har dock svårt att välja. Tänkte därför i all anspråkslöshet genomföra en liten enkät här på bloggen.

Vart tycker du vi ska åka? Och varför?

Om svar anhålles i kommentarsfältet, plis.

Älsklingsungen på grönbete

Och så for han, med favoritleksakerna packade och solsken i blick. I fem dagar ska han vara hos mormor och morfar på påsklov. Har pratat länge om allt han ska göra och titta på när han kommer dit. Så när det till slut var dags att samla ihop sig i eftermiddags hann han knappt få på sig jackan innan han ropade "hej då" och var på väg ut till morfars bil.

Senare kom rapport via sms från mormor att han suttit och sjungit i bilstolen hela vägen till Södertälje (händer typ aldrig när vi åker nånstans). Väl framme körde han "ritualen" (kollar in samma grejer i samma ordning varje gång) och landade sedan i källaren framför leksaksskåpet som är fullproppat med grejer, sparade efter mig och mina bröder. Käkade och somnade som en stock strax efter åtta.

Älskade gubben, han har det SÅ bra. Och jag har redan längtat halvt ihjäl mig.

Påskpyssel

Det snöar idag. Jag har ägnat mig åt Fantasti från Åhlens, dvs sytt gardiner till arbetsrummet *check - en sak till på listan avbockad*

Vänligen bortse från plaströret i överkant, däruti skall maken dra kabel till sovrumsteven. Any day now...

Ny trevlig bekantskap

I går hade vi föräldrarna här på middag. Istället för påskmat bjöd vi på raclette - något som jag aldrig tidigare provat. Gott och trevligt med mycket plock och pill. Kan och ska absolut göras igen!

Little Picasso - upplösningen

Maken googlade och fann att mirakelmedlet WD-40 torde göra susen på sonens alster på ekbordet. Och se: efter en sprayning och avtorkning är kritmärkena som bortblåsta! Visste jag inte bättre skulle jag inte trott att de funnits där över huvud taget. Mirakelmedel var det.


Konstnären innan illdådet


Verket


Bordet efter - som nytt! Eller ja, en vecka gammalt då...

Påsk part III

Den i normala fall så ordningssamma mamman släpade med sig lilla familjen på utflykt. Postmuséet som nämts i tidigare inlägg stod på programmet.

Vädret var strålande, kanske en aning kallt, men vad gjorde det när dagens aktivitet skulle utspela sig inomhus.

Familjen klev av T-banan vid Slussen och passade på att inta lunch på det fascionabla Gyllene M:et. Därefter vidtog en lättare promenad mot Gamla Stan. Pappan föreslog en genväg, vilken visade sig gå via Slussenkarusellens mer obskyra vindlingar, komplett med pinkande alkisar längs med den kakelklädda underjordiska gången. Redan där började Sonen låta göra gällande att han hellre åkte hem. Under glada hejjarop tog sig familjen dock vidare, ut mot blåsten och tog sikte på Kornhamstorg.

Efter lång väntan vid rödljuset (vad äär det med intervallerna???) hälsades vi av den gröna Herr Gåman och familjen klev ut i vägbanan, bara för att sånär bli överkörda av en blå Opel som uppenbarligen INTE kunde se skillnad på rött och grönt. Mamman blev rädd och hojtade mot bilisten, sonen blev också rädd och hojtade mot mamman. Pappan hytte med näven och blev allmänt uppbragd över trafiksituationen i huvudstaden.

Väl helskinnade över gatan promenerade familjen vidare Lilla Nygatan. Sonen, som vid det här laget börjat tröttna på att gå, höll dock god min vid löftet om att han snart skulle få leka brevbärare inne i goa värmen.

All dylik argumentation kom dock på skam, då entrén till muséet såg oroväckande mörk ut. Farhågorna besannades när vi såg den stora skylten med texten "Museet stäng HELA påsken".

Vad 17, mamman hade ju läst om påsklovsaktiviteter både i tidningen och på nätet. Skandal!

Uppbragd tog hon fram sin mobiltelefon med inbyggd kamera och fotade av den eländiga skylten, för att ha som B-e-v-i-s när hon sedan vände sig till museet för att anklagande fråga hur detta kunnat ske. Uppbragd var hon f.ö. ända tills hon på T-banan tillbaka till förorten slog en flukt i senaste Metro, och hittade Postmusséets färgglada påskannons. En annons som med små (rätt stora faktiskt) bokstäver angav att Påsklovsaktiviteterna startar den 25/3 och att hela påskhelgen ämnar museet hålla stängt.

Innan familjen äntrade hemåt gjorde de ett försök att istället av lägga visit å Stadsmuseet. De har minsann öppet hela påsken, jodå. Utom långfredagen då.

[ Sorti.]

Sensmoral: Läs alltid det finstilta (eller åtminstone rubriken) innan du drar med familjen på äventyr.

Mvh
Även Solen Har sina Fläckar

Little Picasso

Det sprillans nya köksbordet hann inte bli mer än en vecka gammalt innan sonen i ett obevakat ögonblick gick lös på det med sina Crayon-kritor. Han som alltid varit så duktig och bara ritat PÅ pappret. Obegripligt!

Hur 17 gör jag nu för att få bort hans "alster"? Vill ju inte gnida in kritan i träfibrerna. Är slipa det enda som gäller? Suck, vi hade ju inte ens hunnit behandla färdigt det med olja.

Om någon vet blir jag asglad för råd!

Tummen ur

Tanken på ytterligare ett år i den ofärdiga skokartongen gav mig eksem. Synen av dörrar utan foder, golv utan socklar, kök utan bra bänkbelysning etc är inte rolig. Och makens diskbråck kommer - let's face it - sätta P för alla renoveringsplaner inom överskådlig framtid. Jag insåg att om saker ska ske får man ta tag i dem själv.

Jag gick därför in på brabyggare.se (portal för hantverkare) och lade ut en förfrågan. Värt att prova, tänkte jag. Och hoppsan hejsan, det måste vara lågsäsong i byggbranschen för tillfället, för efter två dagar hade jag fått in närmare 30 anbud. Tre av dem har nu varit här och kollat och jag väntar in offerter. Och det verkar inte helt omöjligt att jobbet kan utföras inom de närmsta veckorna. Hallelujha, undrens tid är inte förbi.

Bra beslut

Sonen har nu gått en vecka på nya avdelningen och det går SÅ himla bra, över all förväntan. Han stortrivs och vill inte gå hem på eftermiddagarna. Är stimulerad, glad, ofta lortig av sand, färg och annat kul och somnar gott vid 20-tiden, trött efter dagens intryck och aktiviteter. Personligen känner jag stort förtroende för personalen, de SER honom och hans behov och har också en bra attityd mot mig och M (vilket inte var fallet med en av hans gamla fröknar). Så jag är verkligen glad att vi fick frågan och att vi tackade ja.

Påsk part II

Man kan ju ha kul på hemmaplan också. Göra utflykter till udda små museer. Vara ute om vädret tillåter. Laga egen påskskinka och jansson och äta god påskmat på hemmaplan. Det kan också funka.

*Phu*

Hej LaBello!
Cellprovet som togs vid ditt besök 12/3 var helt normalt.

Med vänlig hälsning
Barbro Larsson
Överläkare

Påsk

Vi hade tänkt åka till Göteborg i påsk, men nu verkar planerna gå i stöpet. Paniksurfar på olika alternativa idéer, exvis kryssning till Tallinn/Helsingfors, stuga i fjällen osv, men allt är antingen tokdyrt eller fetfullbokat. Jo, jag är medveten om att vi är sent ute, men ändå. Nåt måste vi ju kunna hitta på. Tips, någon?

Bordet har anlänt

Äntligen! Det efterlängtade bordet - med lika lång leveranstid som en ny bil - har äntligen kommit. 2 meter långt står det nu i majestät och pryder sin plats på vardagsrumsgolvet.

Det gamla bordet hann jag inte mer än fota och lägga ut på Blocket innan telefonen ringde och det var sålt. Det blev hämtat nu ikväll. Snacka om effektivt!

Åh en sån kväll det var

Alltså. Det var helt sjukt kul i Globen igår! Hade kanonplatser precis bredvid catwalken och såg ALLT. Det var ett sanslöst drag i alla bidrag och man rycktes verkligen med av stämningen - till och med de mer mediokra låtarna blev kanonbra live. Och även om ljudet kanske lämnade en del i övrigt att önska kan man verkligen inte klaga på denna kanonshow.

Största överraskningen var mellanakten med Maia Hirosawas akustiska version av The worrying kind. SÅ sjukt snyggt!

Att Perelli vann var varken oväntat eller fel. Men stackars Sanna (som f.ö. fick mina 5 sms-röster) bröt ihop totalt när hon trots publikens 12-poängare inte räckte ända fram.

Försökte fota lite mellan varven, men var så i gasen att jag glömde bort det långa stunder. Och när allt var klart och jag tänkte kasta mig fram bland alla paparazzi för att fånga Perellis botoxleende behagade kameraskrället att strejka.

Nåja. Man kan inte få allt. :-)


Jag och min schlagertokiga mamma rockade fett i Globen



Programledaren på armbågslängds avstånd



Favoriten Björn Gustavsson



Kristian kollar läget i Greenroom



Fotograferna redo att fånga vinnaren på bild. I bakgrunden The Ark.

Det gick bra

Det var jobbigt, känslosamt, obehagligt och nervöst. Men "allt såg bra ut". Riktigt besked får jag om 3-4 veckor, då cellprovet är analyserat. Tänker inte fundera mer på det tills dess.

Tack för alla tummar!

Återbesök

Den 7 november var jag senast på KK. Då fick jag beskedet att all cancer var borta. Jag fick också veta att jag from nu skulle bli kallad till kontroll var 4 månad i 5 år.

I fredags hade det gått 4 månader. Ingen kallelse hade kommit. Jag ringde då för att kolla läget. All ordinarie personal var på utbildning och jag fick prata med en pryo. Hon lyckades gå in i datorn och konstatera att det inte låg en kallelse på mig förrän till november 2008, ettårsdagen. Kändes ju "sådär"...

I morse ringde jag igen och fick tala med en ordinarie. Hon gav mig en tid på stubben - på onsdag ska jag dit.

Känns bra att få kolla. Känns riktigt dåligt att man själv måste hålla ordning på en sådan sak.

"2% risk för återfall. 98% chans till ett friskt liv." Jag väljer själv hur jag vill se det.

Jag väljer livet. Men räds ändå vad jag ska få höra på onsdag.

Håll tummarna är ni snälla.

Kors i taket

Idag har jag gjort något jag tänkt på läääänge: varit och tränat för första gången sedan jag blev sjuk. Ett medelpass på F&S blev det. Skoja att jag kommer att ha träningsvärk i morgon, men gud så skönt det var att röra på fläsket! Jag hoppas på att det kan bli en vana. Jag behöver det, både för kroppen och själen. Svårast är faktiskt inte motivationen, utan att få in träningen på schemat. Men den sista mars öppnar F&S en ny anläggning nära jobbet, så min plan är att en/två ggr i veckan försöka få till ett pass antingen på lunchen eller direkt efter avslutat arbetspass. Håll tummarna för att det blir av!

Endagarsfeber

Lika plötsligt som den kom, försvann febern. Faktiskt så har det varit så några gånger tidigare: sonen får feber, sover halva dygnet och piggar sedan på sig. Märkligt sätt för kroppen att ta igen sig. Men skönt!

Eftersom han inte är sjuk speciellt ofta är vi förskonade, både från oron (för jag får mamma-ångest direkt när tempen kliver över 38) och vab. Och nu är han fit for fight för dagis i morgon igen. Gött.

Apropå dagis så har vi fått förfrågan om att byta grupp - från småbarnsgruppen till storbarnsavdelningen, dvs 3-6 årsavdelningen. Eftersom han är helt torr sedan jul och vi inte heller vill att han ska sova på dagen utan bara vila, skulle det passa bra (på hans nuvarande avdelning måste alla sova). Hans fröknar tycker att han är mogen och är redo för mer avancerade aktiviteter. Samtidigt tycker JAG att han fortfarande är liten och undrar om det blir för mycket med tempot och nivån i stora gruppen. Men efter att ha rådgjort med en kompis som är förskollärare (och så känner hon ju F), har jag blivit övertygad om att det väger över på den positiva sidan. Så nu börjar vi överflyttningen. Min stora kille!

Schlagern

Jaja, sonen gillade Nordman iaf. "Det brinner!"

Plötsligt händer det

Sonen har blivit sjuk. I princip från ingenstans. Sedan igår har han pratat om att han vill åka buss. Så efter frukost gjorde vi oss i ordning och tog bussen till Farsta C. Prcis innan hade han hoppat och dansat i soffan till Shakira. Ombord på bussen klagar han över ont i magen och blir Gnällige Killen De Luxe. Vi försöker gå på toa, dricka lite för att få upp blodsockret, gå på BR och kolla kuliga grejer... allt suger. Pappan får komma och hämta. Väl hemma landar vi i soffan igen, denna gång framför Alfons. Lillen somnar i famnen, varm som en kamin. Vi tempar: 39 grader. Stackars hjärtat. Bara att ringa kompisen M och ställa in eftermiddagens lek och börja fundera över vem som har minst att göra på måndag och kan ta vab:eriet.

Superlativ

Sonen har lärt sig prefixet "jätte". Just nu är allting jättebra, jättegott, jättestort, jättestarkt, jättemörkt osv. Roligt att se hur språket liksom kliver upp ett trappsteg till.

Kan inte sova

Ligger och vrider och vänder. De korviga lakanen skaver mot ryggen. Tankar som börjat gro och som jag inte inte släppa. Om saker som inte känns okej.

Hur långt ska man ha överseende och orka/våga/hoppas tro att det blir bättre? När måste man ta tag i saker på riktigt? Vad är rimligt att önska sig av Livet och var går gränsen för vad som är drömmar resp med vad man måste låta sig nöjas? Hur många gånger ska man in i samma vägg innan den slutligen ger vika?

Inte mycket som känns självklart klockan halv fyra på morgonen.

Jag - en världsförälder

"Vi tror på att det går att skapa en bättre värld för alla barn, men bara om vi hjälps åt. Därför behöver vi fler Världsföräldrar - människor som är med oss och kämpar vid barnens sida, varje dag, året runt, under hela deras uppväxt.

Som Världsförälder ger du pengar regelbundet varje månad. Inte bara till ett enskilt utvalt barn,utan till alla barn över hela världen som behöver hjälp.

Och ju fler vi blir desto fler kan vi hjälpa. Tillsammans ska vi kämpa för att varenda unge får möjlighet att växa upp och leva ett värdigt liv."

Jag gick med idag. Inte en dag för tidigt.

Diggin on Eric and Seal

Gadd är tillbaka på svenska. Tunggung med tuba och trumpet i kompet.

Fett bra!



Likaså har jag upptäckt senaste Seal, som påminner om glansdagarna med Crazy. Snygga harmonier och skön stämning i "The Right Life".

Bra dag

Dagens roliga 1: Microagenten har kommit! :-D Och Superagenten själv är hemma och mailar bilder på den lilla söta, mindre än ett dygn efteråt. Respekt!

Dagens roliga 2: Lunchen med Polly bjöd i vanlig ordning både allvar och blaj i skön oordning. Och på väg därifrån sprang vi oförhappandes på Cilla - rund å go. Kul! :-)

Dagens roliga 3: eftermiddagens suveräna seminarium. Tror aldrig tidigare att jag varit på ett föredrag där jag både skrattat, gråtit (jorå, jag riktigt bölade!), förundrats, förfasats och fått nya insikter. Och allt detta alldeles gratis och på arbetstid dessutom. Tänk att får ha ett sånt roligt jobb!

Hög standard

Jag prenumererar på ett par inredningstidningar. Och i nästan vartenda nummer finns ett reportage av typen:

"Den gamla byskolan/församlingshemmet/skånelängan (eller annat exotiskt och ouppnåeligt) var helt förfallet när vi av en slump hamnade på visningen. Vi blev omedelbart förälskade i huset med sitt ljus och läge och såg alla möjligheter bakom skiten och förfallet, och när ingen annan visade intresse lade vi ett skambud och fick det asbilligt. Ett år senare bor vi nu i vårt drömhus. Och vi har gjort varenda liten renovering själva. Och vi är lyckligare än nånsin - var inte osams en enda gång - och nu har huset stigit i värde och vi har tjänat tonvis med pengar på kuppen."

Typ.

Själv sitter jag i ett skokartongsradhus där orken tröt nånstans i höjd med att golvlisterna skulle upp.

Undra på att man flyr in i tidningarna.

Adrenalin is all you need, baby

Hela dagen har jag väntat på ett väldigt viktigt besked. Det har att göra med ett av de två projekten som körde i diket i förra veckan. Om jag skulle ha en chans att rädda situationen behövde jag detta besked idag.

Så - för en timme sedan - kom det. Jäklar anåda, nu är det gaspedalen i botten som gäller. Jag mailar, msn:ar och sms:ar parallellt. Återkopplar, fattar beslut, för vidare frågor, ger order, önskar attention osv. Och mitt upp i alltihopa känner jag att jag har koll på läget. Jag vet vad jag ska göra härnäst och hur jag ska argumentera. Jag har flow!!

(och för den som undrar: lillen sover. Maken nattade. Innan dess läste han och jag om brandbilar, myste med vällingflaskan och borstade bort alla tandtroll. Allt är bra.)

Osigt

Hur kan bacon - som är så gott - lukta så illa? Stekoset liksom impregnerar hela huset, trots att fläkten stått på max både innan och efter steksessionen. Urk.

Sjungande storstryk

Idag har jag varit och sjungit med min nya sånggrupp. Vi är 6 pers - 2 sop, 2 alt, 1 tenor, 1 bas - som sjunger pop och schlager acapella. Lite "Real group"-stuk (har f.ö. ett par av deras arr på repertoaren, svårt men kuul.) Vi har träffats tre gånger och på den korta tiden har vi fått ihop nåt som kan bli otroligt bra. Häftigt!

Hemkommen från sjungningen var jag full av energi och tog mig an den e-n-o-r-m-a högen med stryktvätt. Min garderob består till stora delar av strykfritt, men där finns också ett gäng klänningar, kjolar och blusar som behöver slätas till. Till tonerna från Svenska Favoriter gick det galant och var t.o.m riktigt kul. Lilleman stod bredvid med sitt leksaks-styrkjärn och hjälpte till ("kan visst det" är orden som sägs ungefär 100 gånger om dagen just nu). I vår familj når vi inte alltid upp till det här med jämställdhet bland husållssysslorna *hrrrrm*, men sonen är intresserad av allt som har med köket att göra och jag gör vad jag kan för att understödja. Det ska böjas i tid...

Angående gårdagens spektakel levde det helt klart upp till förväntningarna. Perelli och Bengtzing tog sig välförtjänt till finalen, även om jag faktiskt var lite besviken på låtarna. De satte sig inte som en smäck, direkt. Personligen tyckte jag om Sibels låt (tror bestämt att jag blivit Ballad-Bello i år, har ju fortfrande Sanna Nielsen som absolut favorit), men vad är det hon GÖR med ögonen? Mysko. Nordmans hesa stämma och pekoral-texter däremot ger mig både eksem och mjäll. Måtte Androla knäcka dem i Andra chansen, så att jag slipper dem i Globen.

Ledsen

Jag har fått en kommentar från en "Anna a" som säger att jag inte borde skaffat barn utan använt preventivmedel eftersom jag ibland tänker på jobbet när jag nattar sonen.

Den sved, kan jag säga.

Att använda orden "längtar till mailen" var förvisso inte en helt korrekt formulering. Snarare en omskrivning för hur stressig jobbsituationen är för tillfället.

Och jag ÄR frustrerad över att nattningarna som tidigare gick smidigt och harmoniskt för både sonen och oss, en period varit knepiga.

Och för tydlighetens skull: såklart att jag ger honom tiden och ligger bredvid när han somnar, för att det är så han vill ha det just nu. Jag njuter även av det. Men jag erkänner att jag ibland tänker på jobbet samtidigt, shame shame.

Jag har ett jätteroligt och krävande jobb som jag skulle kunna ägna mig åt hur mycket som helst. Det är stimulerande, utmanande, ger mig möjlighet att nyttja hela min kompetens och samtidigt lär jag mig nya saker varje vecka.

Det måste gå att vara engagerad i jobbet och en engagerad mamma, men det är fasen inte lätt alla gånger. Jag börjar tidigt på morgonen och kör ofta kvällspass framför datorn för att få ihop det, men känner ändå stress för saker jag inte hinner med. Samtidigt har jag dåligt samvete för att jag inte är 100% närvarande när jag är med lillen.

"Gå ner i tid" eller "ta ett annat jobb då" kanske nån tänker. Det har jag även tänkt själv. Men deltid är ingen option, vet jag sedan i höstas. Och jag tror ärligt inte att jag skulle bli en bättre mamma om jag tog ett jobb som jag inte tyckte var kul och stimulerande. Just nu är jobbet dessutom ett sätt för mig att normalisera tillvaron, efter höstens sjukskrivning i samband med cancerbehandlingen.

Anna a:s kommentar blev en väckarklocka: jag måste bli bättre på att ta vara på tiden nu. Jag får inga fler barn och snart är F stor och kommer inte vilja ha mig nära på samma sätt.

Men jag blev också jäkligt sårad, för jag ÄR en bra mamma och om det inte framkommer i mina inlägg så beror det på att jag använder bloggen som en ventil för sånt som behöver bearbetas och komma ut/ner på pränt. Inget annat.

Dödens grupp

Ikväll blir det spännande vill jag lova. På pappret verkar Charlotte och Linda starkast, men med tanke på hur konstigt "svenska folket" röstat i år åker väl Nordman raka vägen till Globen *ryyys*. Själv är jag pirrigt förväntansfull på en helkväll. To be continued...