Hög standard
Jag prenumererar på ett par inredningstidningar. Och i nästan vartenda nummer finns ett reportage av typen:
"Den gamla byskolan/församlingshemmet/skånelängan (eller annat exotiskt och ouppnåeligt) var helt förfallet när vi av en slump hamnade på visningen. Vi blev omedelbart förälskade i huset med sitt ljus och läge och såg alla möjligheter bakom skiten och förfallet, och när ingen annan visade intresse lade vi ett skambud och fick det asbilligt. Ett år senare bor vi nu i vårt drömhus. Och vi har gjort varenda liten renovering själva. Och vi är lyckligare än nånsin - var inte osams en enda gång - och nu har huset stigit i värde och vi har tjänat tonvis med pengar på kuppen."
Typ.
Själv sitter jag i ett skokartongsradhus där orken tröt nånstans i höjd med att golvlisterna skulle upp.
Undra på att man flyr in i tidningarna.
"Den gamla byskolan/församlingshemmet/skånelängan (eller annat exotiskt och ouppnåeligt) var helt förfallet när vi av en slump hamnade på visningen. Vi blev omedelbart förälskade i huset med sitt ljus och läge och såg alla möjligheter bakom skiten och förfallet, och när ingen annan visade intresse lade vi ett skambud och fick det asbilligt. Ett år senare bor vi nu i vårt drömhus. Och vi har gjort varenda liten renovering själva. Och vi är lyckligare än nånsin - var inte osams en enda gång - och nu har huset stigit i värde och vi har tjänat tonvis med pengar på kuppen."
Typ.
Själv sitter jag i ett skokartongsradhus där orken tröt nånstans i höjd med att golvlisterna skulle upp.
Undra på att man flyr in i tidningarna.
posted by LaBello at 19:38
4 Kommentarer:
Haha, jag tror det är riggade reportage. Och den som bor kvar bor där tillsammans med sin nya, eftersom första förhållandet sprack mitt i renoveringen. Fast det mörkar de.
Jag säger som Polly, det måste vara riggat! Såna där människor/hus kan inte finnas på riktigt...
Precis så känner jag det! Sitter också i ett skokartongradhus och längtar efter något annat. Var med sonen på kalas i helgen i en villa i närheten och inte vilken villa som helst, en helt fantastisk 20-talsvilla med en inredning to die for! Har aldrig tidigare varit i ett så vackert inrett hus! Men sen tänkte jag, är de lyckligare? De har i alla fall inte finare barn än vad jag har, och så gick jag hem med en lätt grönaktig ton i ansiktet.
Polly & Maria: Haha, säkert!
Susanne: bra insikt där. Men visst är det ok att bli lite avis, om inte annat för att ha något att drömma om.
Skicka en kommentar
<< Home