Kvällsritualen
Sonen har svårt att komma till ro på kvällarna. Vi påbörjar kvällsritualen vid 19.30-20.00. Pyjamas på, välling i soffan, borsta tänderna. Just det sista går riktigt bra nu. Vi låtsas att vi ska sopa bort alla tandtroll som dansar tango på tungan. Det är kul! Sedan är det godnattpuss- och kram till den av oss som inte följer med in till sängen. Så långt allt gott och väl.
Men där vi tidigare bäddade ner, pussade godnatt och gick ut har det uppstått problem. Lilleman vill inte alls ligga själv i sängen och somna sött. Det ska pysslas och plockas, snackas och kollas grejer. Helst ska både en och två bilar göra sällskap upp i sängen. Tända lampan? Kissa! Upp igen, gå på toa, tillbaka. Hitta ytterligare bilar/svärd/flygplan/younameit på vägen som också ska med i sängen.
Det hela har slutat med att vi helt sonika lägger oss bredvid honom i sängen för att avleda. Och det funkar, han kommer till ro och somnar. Det är mer än mysigt att ligga där och höra snusningarna, känna lilla armen om halsen. Men. Det är förödande för en stressad mamma som längtar ut till mailen. Och det är förödande för en trött pappa som själv somnar där i mörkret.
Jag tror att allt kommer att bli bättre när han slutar sova på dagis. Hemma på helgerna sover han inte middag längre. Men det är ju lite högre tempo på dagis och ännu så länge behöver han en stunds vila. Vill dock försöka korta ner tiden, så att han ändå är trött när kvällen kommer. Och så att man får lite vuxentid själv (läs jobbtid) innan det är dags att stupa i bingen. Just nu är livet ett enda långt sprinterloppp i ekorrhjulet. Undrar när det lugnar ner sig?
Men där vi tidigare bäddade ner, pussade godnatt och gick ut har det uppstått problem. Lilleman vill inte alls ligga själv i sängen och somna sött. Det ska pysslas och plockas, snackas och kollas grejer. Helst ska både en och två bilar göra sällskap upp i sängen. Tända lampan? Kissa! Upp igen, gå på toa, tillbaka. Hitta ytterligare bilar/svärd/flygplan/younameit på vägen som också ska med i sängen.
Det hela har slutat med att vi helt sonika lägger oss bredvid honom i sängen för att avleda. Och det funkar, han kommer till ro och somnar. Det är mer än mysigt att ligga där och höra snusningarna, känna lilla armen om halsen. Men. Det är förödande för en stressad mamma som längtar ut till mailen. Och det är förödande för en trött pappa som själv somnar där i mörkret.
Jag tror att allt kommer att bli bättre när han slutar sova på dagis. Hemma på helgerna sover han inte middag längre. Men det är ju lite högre tempo på dagis och ännu så länge behöver han en stunds vila. Vill dock försöka korta ner tiden, så att han ändå är trött när kvällen kommer. Och så att man får lite vuxentid själv (läs jobbtid) innan det är dags att stupa i bingen. Just nu är livet ett enda långt sprinterloppp i ekorrhjulet. Undrar när det lugnar ner sig?
posted by LaBello at 21:52
6 Kommentarer:
Låter som mina barn - den äldste har först nu lärt sig somna själv (är 4). Lillkillen somnar ofta själv, men vid mycket spring ur sängen ligger någon bredvid.
Jag har länge känt som du - stress över att inte hinna med annat när nattningen drar ut på tiden. Sedan läste jag en blogg om en mamma som förlorat sitt barn. Hon längtade efter små saker - som att ligga bredvid på kvällen när barnen skulle somna.
Nu ligger jag istället där bredvid i lugn och ro, helt avslappnad, och andas in doften av mina små och känner mig så oändligt lyckligt lottad. För vem vet vad morgondagen har med sig? Hellre några mejl färre och istället fler mysstunder med de små! Snart är han tonåring och vill inte se åt dig ;).
Det där låter som våra kvällar.
Sedan dotra kom över i riktig säng så är det en evighetsprocedur. Hon kör samma race varje kväll om strumpor, lampor och välling.
Igårkväll var det en hel del gråt och ibland undrar man vad man håller på med. och så skäms man för att man vill åt sin e-g-e-n tid efteråt. Ofta blir det bättre om jag ligger ner bredvid henne en stund och småpratar och jag måste ju erkänna att det ÄR mysigt, bara hon och jag, hon har nog rätt egentligen att de fem minutrarna måste prioriteras.
Kanske bättre att gå upp en stund tidigare på morgonen för jobbmail?
Hej!
Jag läste ett tidigare inlägg där du skriver om att du har fotfobi. Jag skulle hemskt gärna vilja komma i kontakt med dig. Jag arbetar med en dokumentär om personer med olika relationer till fötter. Hör gärna av dig om du tycker att det här låter intressant.
Med vänliga hälsningar
Annika Öhman
Titan Television
annika.ohman@titan.se
(snällasnälla bello vi vill hemskt gärna se dig på tv!)
Jag tror det kommer bli bättre när din son slutar sova på dagis. Fast minns jag rätt - mina barn är 14 o 16 nu - var det en övergång när de slutat sova middag som var rätt jobbig. Supertrötta killar som gärna kunde somna innan middag. Men de blir större och nu är det snarare de som bäddar ner sin gamla mamma när jag börja bli trött och grinig på kvällen :-)
Hur kan man längta efter mailen när man nattar sitt barn? Ofattbart! Man har bara sina barn till låns en kort tid och om man inte är beredd att ge dom tiden skulle man ha använt preventivmedel!
Skicka en kommentar
<< Home