Update: torris

Jorå. Gullungen sov hela natten utan att så mycket som läcka en droppe. Och natten därpå också. Nu ÄR han verkligen torr.

Som svar på frågan om hur nattflaskan försvann: vi bara bestämde oss. Och pratade om det med lillen. Döm om min förvåning - det funkade. Visst knorrade han några nätter när han vaknade för att komma över i vår säng (allt kan man inte ta på en gång) men han accepterade det förvånansvärt lätt. Lika lätt som han köpte den nya regeln att nappen endast ska vara i sängen, efter att sträng taget varit parkerad i munnen flertalet av dygnets timmar. Så jag tror att bara man förbereder och gör dem delaktiga kan man faktiskt ändra på inmutade beteenden. Om man har lite tålamod, vill säga.