Ledsen
Jag har fått en kommentar från en "Anna a" som säger att jag inte borde skaffat barn utan använt preventivmedel eftersom jag ibland tänker på jobbet när jag nattar sonen.
Den sved, kan jag säga.
Att använda orden "längtar till mailen" var förvisso inte en helt korrekt formulering. Snarare en omskrivning för hur stressig jobbsituationen är för tillfället.
Och jag ÄR frustrerad över att nattningarna som tidigare gick smidigt och harmoniskt för både sonen och oss, en period varit knepiga.
Och för tydlighetens skull: såklart att jag ger honom tiden och ligger bredvid när han somnar, för att det är så han vill ha det just nu. Jag njuter även av det. Men jag erkänner att jag ibland tänker på jobbet samtidigt, shame shame.
Jag har ett jätteroligt och krävande jobb som jag skulle kunna ägna mig åt hur mycket som helst. Det är stimulerande, utmanande, ger mig möjlighet att nyttja hela min kompetens och samtidigt lär jag mig nya saker varje vecka.
Det måste gå att vara engagerad i jobbet och en engagerad mamma, men det är fasen inte lätt alla gånger. Jag börjar tidigt på morgonen och kör ofta kvällspass framför datorn för att få ihop det, men känner ändå stress för saker jag inte hinner med. Samtidigt har jag dåligt samvete för att jag inte är 100% närvarande när jag är med lillen.
"Gå ner i tid" eller "ta ett annat jobb då" kanske nån tänker. Det har jag även tänkt själv. Men deltid är ingen option, vet jag sedan i höstas. Och jag tror ärligt inte att jag skulle bli en bättre mamma om jag tog ett jobb som jag inte tyckte var kul och stimulerande. Just nu är jobbet dessutom ett sätt för mig att normalisera tillvaron, efter höstens sjukskrivning i samband med cancerbehandlingen.
Anna a:s kommentar blev en väckarklocka: jag måste bli bättre på att ta vara på tiden nu. Jag får inga fler barn och snart är F stor och kommer inte vilja ha mig nära på samma sätt.
Men jag blev också jäkligt sårad, för jag ÄR en bra mamma och om det inte framkommer i mina inlägg så beror det på att jag använder bloggen som en ventil för sånt som behöver bearbetas och komma ut/ner på pränt. Inget annat.
Den sved, kan jag säga.
Att använda orden "längtar till mailen" var förvisso inte en helt korrekt formulering. Snarare en omskrivning för hur stressig jobbsituationen är för tillfället.
Och jag ÄR frustrerad över att nattningarna som tidigare gick smidigt och harmoniskt för både sonen och oss, en period varit knepiga.
Och för tydlighetens skull: såklart att jag ger honom tiden och ligger bredvid när han somnar, för att det är så han vill ha det just nu. Jag njuter även av det. Men jag erkänner att jag ibland tänker på jobbet samtidigt, shame shame.
Jag har ett jätteroligt och krävande jobb som jag skulle kunna ägna mig åt hur mycket som helst. Det är stimulerande, utmanande, ger mig möjlighet att nyttja hela min kompetens och samtidigt lär jag mig nya saker varje vecka.
Det måste gå att vara engagerad i jobbet och en engagerad mamma, men det är fasen inte lätt alla gånger. Jag börjar tidigt på morgonen och kör ofta kvällspass framför datorn för att få ihop det, men känner ändå stress för saker jag inte hinner med. Samtidigt har jag dåligt samvete för att jag inte är 100% närvarande när jag är med lillen.
"Gå ner i tid" eller "ta ett annat jobb då" kanske nån tänker. Det har jag även tänkt själv. Men deltid är ingen option, vet jag sedan i höstas. Och jag tror ärligt inte att jag skulle bli en bättre mamma om jag tog ett jobb som jag inte tyckte var kul och stimulerande. Just nu är jobbet dessutom ett sätt för mig att normalisera tillvaron, efter höstens sjukskrivning i samband med cancerbehandlingen.
Anna a:s kommentar blev en väckarklocka: jag måste bli bättre på att ta vara på tiden nu. Jag får inga fler barn och snart är F stor och kommer inte vilja ha mig nära på samma sätt.
Men jag blev också jäkligt sårad, för jag ÄR en bra mamma och om det inte framkommer i mina inlägg så beror det på att jag använder bloggen som en ventil för sånt som behöver bearbetas och komma ut/ner på pränt. Inget annat.
posted by LaBello at 12:42
12 Kommentarer:
givetvis är du en bra mamma. det var klumpigt skrivet av anna tycker jag. man gör så gott man kan. jag är i såfall ännu värre, jag kan tänka på bloggen när jag nattar sonen.
Jag känner igen mig, för det handlar om att vara tillräcklig överallt. Åt alla håll. Som att man precis lika mycket längtar ihjäl sig efter barnet när man stänger ner på kontoret och åker till dagis och snubblar på fötterna för att man inte kan se sitt barn fort nog.
Otroligt idiotisk kommentar! Räck upp handen den som är fullkomlig och får tiden att räcka i överflöd till allt och alla utan att varken behöva kompromissa eller prioritera. Herregud alltså.
Tänk om man kunde vara en sådan där perfekt och pedagogisk mamma som andra tydligen tycks tro att de är.
Vi vabbar och vabbar (lillkillen är sjuk för femte gången sedan efter nyår, så du kanske anar hur populär jag och maken är på våra jobb nu) och sover knappt på nätterna och det sliter på förhållandet, jag skriker åt barnen för jag är så trött att tålamodet inte finns, jag räcker inte till på jobbet, jag sitter och jobbar när jag är ledig (som just före jag skrev detta till dig) och så vidare. Jag önskar att jag kunde sätta barnen före allt annat, men det kan jag inte. Att vara hemmafru är inget alternativ för min del, jag skulle bli galen. Att ständigt tänka på barnen till 100 procent när jag är med dem går inte heller, tankarna går iväg till allt som måste göras, till jobbet, till....
Men tankeställare har jag fått, som jag skrev i tidigare kommentar.
Vi har nu delat upp nattningen så vi tar den varannan kväll och så får den andra lite space! Ett tips!
Dessvärre har vi inte orkat jobba heltid båda utan jag jobbar 85 procent och maken 90. Fast i praktiken blir det heltid....
Det viktigaste är att göra det DU anser vara bäst för DIG och din familj. Lyssna inte på andra. F har den bästa av bästa bland mammorna i världen!!!
Inte är man en dålig mamma för att man tänker på annat under läggningen elelr för at man längtar efter något som bara är ens eget. Man är inte ens en dålig mamma om man blir otålig och less och grinig över att barnprocedurerna tar megamycket tid på kvällarna... Dåliga samveten har vi så gott om att vi inte behöver ge varandra flera. Och visst ska man ta vara på tiden, men faktiskt så tar barn/förälderrelationen inte slut bara för att de bli större/vuxna. Med tre utflugna och en hemma, så har jag fortfarande barn som kramar mig och som jag ÄR med... Allt är liksom inte slut bara för att de växer ur småbarnsåldern. Det är underbart att se sina barn bli vuxna och gå vidare i livet. Om du förstår hur jag menar?
//Betti
Alla: Tack för stöttande ord! Man gör helt enkelt så gott man kan, och sämre kunde det sanneligen vara.
Instämmer med alla tidigare kommentarer....och jag har ingen lösning heller. Har provat jobba deltid men är ju i en liknande bransch som du så det funkar bara inte. Bäst hittills var året då MAKEN jobbade deltid :-D
Sen kanske det är bra för barnen också, att inte alltid ha ens fulla uppmärksamhet? Man måste inte vara en supermänniska för att "duga" försöker jag intala mig.
kram!
/cilla
Anna a borde inte säga sådana saker till folk hon uppenbarligen inte känner. Det är klart att det sårar och svider. Låt det rinna av! Kram
Själv har jag extra svårt för folk som går in i mammarollen så till den milda grad att de själva inte existerar, det tycker jag är bra mycket värre än att tänka på jobbet när man nattar sonen. Du mår bra av ett kul jobb, och då mår sonen bra om du mår bra. Och vi som känner dig vet att du är en kanonbra mamma. Men folk har väl inget hyfs längre, inte ens på bloggar.
När jag som jobbar heltid berättar för folk att jag funderar på att skaffa hund, då möts jag ofta argument om att jag inte skulle bli en lämplig hundägare som arbetar så mycket.
Jag försvarar mej med att jag skulle ha ett bra hunddagis åt min hund, men de flesta tycker ändå att jag ska låta bli att skaffa hund.
Men om jag istället skulle säga att jag planerade att skaffa barn så är det endast ett fåtal som tycker att jag skulle bli en olämplig mor som jobbade heltid och hade mitt barn på dagis.
Ibland verkar det som om hundar har bättre värde än barn...
Man ska vara beredd att ge tid till sina barn - mycket tid - annars finns det dockor man kan leka med när lusten faller på.
Men var och en ska naturligtvis göra det den tycker är bäst. Tror man att ett barn mår bättre av att vara 9-10 timmar på dagis per dag än att vara hemma hos någon förälder så är det säkert så i just den familjen!
Det är är lätt att vara en elak besserwisser i tryggheten bakom datorskärmen. Man kan ju undra om "Anna a" alltid är 100%-igt närvarande i allt hon gör, faktiskt. Själv tänker jag på jobbet när jag lägger barn ibland, och på barnen när jag är på jobbet, så jag borde väl ha tänkt mig för innan jag "skaffade" både barn och jobb då. Eller nåt.
Va! Nu blev jag också igångtriggad. Vem är inte stressad över jobbet!? Och även om jag skulle vilja gå ner till deltid, så skulle jag inte kunna pga ekonomin - på allvar. Finns inte. Du är världsbäst på att vara mamma till ditt barn. Låt ingen tuta i dig något annat!
Skicka en kommentar
<< Home