Barbra Nuts?

Jag älskar Barbra Streisand och lyssnar ofta på hennes musik.

Men det här var väl vrickat ändå?

Eller så är det bara jag som är avundjuk för att inte jag också kan ha ett extra våningsplan i huset, inrett som en shoppinggata med "butiker", för mina överblivna prylar.

The King's Speech

Var på förhandsvisning av The King's Speech ikväll. Fram till häromdagen hade jag inga direkta förväntningar - kostymfilm med Colin Firth som en stammande kung George VI lät ju sådär. Sedan kom offentliggörandet av Oscarsnomineringarna och jäklar vad det skrällde till: 12 st! Förväntningarna steg från knähöjd till trätopp direkt.

Nominerad eller inte. Den här filmen var ingen höjdare i min bok. Mr Firth gör iof ett gott arbete och visst fanns det små knorrar här och var. (Och det var fascinerande att inse att jag faktiskt har noll koll på regentlängden i Storbritannien pre Drottning Elizabeth.)

Icke desto mindre kändes den seg, lång och lite same same. The King's Speech får en tvåa av mig. Jag lär väl få äta upp det den 27 februari om/när den drar hem en massa statyer på galan.

Uppåttjack!

Ikväll drog kören igång igen efter juluppehållet. Världens bästa pop- och schlagerkör. Med världens härligaste människor. Snacka om lyckopiller i vardagen!

För övrigt sitter jag här med sugploppar över hela bröstkorgen och en liten dosa i ett snöre om halsen. 48-h-EKG-mätning. Hoppas (och tror) inte de kommer hitta nåt - har känt mig rätt soft ända sedan jullovet. Lite yr ibland förstås. Några enstaka dubbelslag. Inte alls som i höstas. Har ju bestämt mig för att stressa mindre i år. Det går ganska bra.

Fredagsmys

Lyckat inköp

Jag har linser sedan urminnes tider och alltid gått till optiker varje halvår för koll. Sedan ett par år har jag övergått till endagslinser, vilket är lite dyrare än månadslinser men otroligt mycket skönare. Man slipper hålla ordning på vätskor och burkar och kan bara ta ur och kasta dem när kvällen kommer. Dilemmat är bara att när de är slut så är de slut - man kan liksom inte köpa sig tid genom att köra dem några dagar extra.

Häromdagen insåg jag att jag inte haft stenkoll på hur många som återstod, och att det nu handlade om dagar innan jag skulle få gå omkring halvblind. Inte hade jag tid att boka tid och åka till min Synsamoptiker för den sedvanliga kontrollen, än mindre att vänta på att de ska beställa hem linserna (eftersom jag har korrigering för astigmatism brukar mina styrkor aldrig finnas i lager).

Så jag klickar in mig på Lensway, fyller i mina styrkor och adressuppgifter och trycker beställ. Detta var i förrgår förmiddag. I går hämtade jag ut dem på mitt lokala postombud. Snacka om expressserivce! Till råga på allt hade de just mina linser på kampanj, så jag betalade ca halva priset mot normalt Synsampris.

Okej, jag fick inte bända upp ögonlocken och konstatera att allt ser fint ut. Men det kan jag faktiskt avvara.

Framförhållning är A och O

Så här dags om ett år ligger jag på en solstol på Koh Lanta och latar mig! Här snackar vi framförhållning. Svägerskan m fam är nämligen där nu och har fått korn på ett superfint boende till extremt rimlig peng och slängde in en bokning på stående fot. Och vi var inte sena att haka på erbjudandet om att dela hus med dem i ett par veckor januari 2012. Projektledaren i mig tycker jag det är toppen med denna planering. Maken däremot är mycket ovan att kunna fatta beslut så långt i förväg. Men båda längtar vi tillbaka till Thailand lika mycket, så beslutet var lätt att ta. Något att sukta efter när vintern känns lång.


Bild från www.diving-koh-lanta.com

Blogglunch

Hoho, på fredag äter jag lunch här:



med

Typ trettiosex

och

Förortsvillan

Najs.

Matissues

Under 5-åringens hela liv har mat varit en grej. Redan amingen var problematisk: jag hade inte mjölk så det räckte. Lillen var konstant hungrig innan vi kom på att stödmata med ersättning. Då blev det fridfullt i stugan.

Från det att han börjat äta "vanlig mat" har han varit - ska vi säga kräsen - med vad han gillar. Skeptisk till nyheter är bara förnamnet. Periodvis har det gått rätt så bra. Han har ätit bra både i fråga om mängd och i fråga om variation. Stundtals har det varit uselt då endast gröt och knäckebröd varit det som accepterats. Trogna favoriträtter har ratas, så vare sig pannkaka eller lasagne funkat.

Själv har jag alltid varit glad i mat. Jag tror att just denna skillnad från hur jag själv associerar och uppfattar mat är det som är gör att detta blir ett problem. För ett problem är det faktiskt för mig, och därmed blir det ju det även för honom.

Jag vet att det inte finns några barn som svälter i Sverige. Jag vet också att min son följer sin kurva perfekt. Han är livlig och energisk. Han får i sig det han behöver. Men det är väldigt påfrestande att i stort sett varje måltid innehåller större eller mindre moment av tjat, gnat, trugande och (tyvärr får jag erkänna) hot om indragna förmåner om han inte äter.

Taktiken har varierat. Från att helt ignorera till att berömma till att tjata. Jag har serverat specialmat, jag har serverat samma mat som vi vuxna äter. Mantrat är att det är ok att inte tycka om allt men att man måste smaka - annars kan man inte veta om man tycker om maten eller inte. (Barn behöver ju dessutom 7 ggr på sig för att tycka om en ny smak, har jag hört.)

Jag har läst på duktigt om hur jag ska förhålla mig till dilemmat och även talat med dietist. Intellektuellt VET jag hur jag ska agera, jag är inte helt pantad. :-) Ändå är det fundamentalt svårt att hantera. Förmodligen har det något med den nedärvda modersinstinkten att göra: att se till att ens avkomma överlever.

Jag vet att det förmodligen går över med tiden. Jag längtar efter att middagen kan bli den där mysiga stunden tillsammans där vi sitter och pratar och njuter av det fantastiska som jag lagat till just den dagen. Men avund ser jag vänner som snarare får avhålla sina barn från att äta FÖR mycket. Sjukt.

Kan det vara ett fenomen av 00-talet som passar in i samma fack som curlandet? Eller har det i alla tider varit en fråga som betryckt mödrar? Förmodligen.

Sista spåren bortsopade

Nu så. Adventsljusstakarna och stjärnorna är tillslut också bortplockade. Sista spåren av julen ajöss. Välkomna snödroppar och krokus, hejhej torr asfalt.

Salander

Shit vad hon ser cool ut. Måste erkänna att jag är nyfiken på hur amerikanifieringen av Millennium kommer att te sig. Enligt bilderna i W-magazine kommer iaf Rooney Mara som Lisbeth Salander att bli grym.


Bild lånad från W:s hemsida

10 000-kronorsfrågorna

"Mamma, vad hette den där sjukdomen som gjorde att du inte kan få nån mer bebis?"

"Vad var det för nåt i din mage som var trasigt och som doktorn måste ta bort?"

"Visst är du glad att du har mig iallafall?"

Typisch

Superkul pass på Friskis - energisk tjej som ledde ett varierat och rolig pass till riktigt bra musik med bra puls (Mika, Aretha Franklin, Gina G (Oh ah just a little bit) mm). Jag avskyr nämligen pass där låtarna är liiiite för långsamma eller liiiite för snabba för rörelserna man ska göra, och det händer faktiskt rätt ofta. Den här gången var det perfekt. Ett superpass helt enkelt. Typiskt då att tjejen annonserar att "nästa vecka kommer jag med det nya passet - musiken är klar och ska bara fila på de sista rörelserna". Men är i samma stil blir det ju också helt ok. Får väl testa, helt enkelt.

Nytt år, nya tag

Åhå, första jobbdagen avverkad. Det gick utan större missöden och var faktiskt riktigt trevligt att återse kära kollegorna igen. Och nu har maken oförhappandes meddelat att han tar med sig sonen på bowling efter dagis. Således har jag ingen ursäkt att INTE inviga mitt sprillans nya Friskis-kort, inköpt i sista minuten på förra årets friskvårdspeng. Nu kör vi igen. Här ska dallras offentligt!

Tea time

Har fortsatt jakten på Jackan och letat på diverse ställen i stan. Efter fortsatt research har Kensington nu fått konkurrens av släktingen Trillium, dessvärre är denna slut överallt. Konstigt. Att varma dunjackor inte finns på lager efter en vinter som denna? Om jag hade varit strlk XS eller om jag hade suktat efter en grön eller brun KANSKE jag kunde haft tur. Men svart i strlk M - glöm din dröm.

Trillium, snart min?

Nåväl, det verkar komma en ny sändning med ett fåtal jackor nångång under januari (oklart när enligt samtliga säljare). Står på väntelista, tillsammans med 100-tals andra hugade köpare. Såfort jag får smset/telefonsamtalet är det jag som tjurrusar till återförsäljaren. To be continued, således.

Kom dock inte tomhänt hem efter min shoppingräd. Två rara tekoppar från Mateus i favoritfärgen Plum fick följa med. De väntar nu på att bulldegen ska jäsa färdigt så att vi kan smaska på te och nybakt till kvällen.

Söndag

Så fort hyacinterna blommat över och amaryllisen börjat krokna blir jag sugen på tulpaner. Tillsammans med dripp-droppet från taken idag kunde man nästan inbilla sig att våren är i annalkande. Köpte ett packe vita tulpaner på ICA häromdagen. Inte bästa valet av leverantör, det medges. Oavsett hur kallt vatten de får och hur svalt jag ställer dem om natten blommar de över på ett par dagar. Underbart är sannerligen kort.

Nu ser det dessutom ut som om de fått anabola, för de har dragit i väg duktigt i längd. Kanske gör tulpaner alltid det när de kommer in i värme? Oftast brukar jag jag ju enbart ha tulpaner i vasen, och då finns ju inget att jämföra med. Den här gången blandade jag upp dem med resterna av nyårsbuketten - kanske därför det syns så väl att de växt? Nåväl. Lattjo ser det ut iaf.

För övrigt är det sista dagen på semestern och det är inte utan att jag har lite söndagsångest. Ledigheten har varit både lång och välbehövlig, men mycket vill ha mer och jag skulle lätt kunna tänka mig ännu en semestervecka. Så att jag skulle hinna med de där sakerna jag hade föresatt mig att göra under ledigheten men som inte blivit av. Såsom att rensa klädkammaren, sortera ut små och slitna kläder ur sonens garderob, gå igenom pappershögen och sätta in i pärmar, teater- och museibesök, baka, promenera, läsa böcker...

Men vi har lekt en hel massa med kompisar, åkt skidor och pulka, promenerat, haft middagsgäster i omgångar, sorterat skräp, varit hos frissan, byggt lego, skottat snö, läst blanka veckotidningar, kollat på film, haft långa sovmorgnar, börjat blogga (!) slappat, slappat och slappat. Inte så dumt det heller.

Män är på Mars, kvinnor på Åhléns

Riktigt träffande och väldigt roligt skriven kolumn om shoppingens karaktäristika! Vet inte vem författaren är men den är snodd från City. :-)

Nyklippt

Var hos frissan idag. Syftet var att slinga bort den mörka E4:an vid hårbotten och klippa bort det slitna. Resultatet blev en superblond kort bob. Kanske inte helrätt till den bleka och blemmiga vinterhyn, men men man vänjer sig väl.

Jag försökte ta ett kort i badrumsspegeln på resultatet, det gick skitdåligt. Tog säkert 20 kort och alla blev helkajko. Hur 17 gör alla modebloggare? Nåja, här är det bästa. Ni får föreställa er både skärpa och vinkel.

Mums!

Ikväll kommer bästisarna M & J med ättelägg på middag och till efterätt blir det engelsk ostkaka. Receptet kommer från min bästis från uppväxten och under de sena tonåren satte vi i oss oanständiga mängder cheescake i tid och otid. Nu var det väldigt länge sedan, men under julen har jag återupptäckt hur satans gott det är med grädde, ägg, socker och philadelfiaost! Mums! som Maria Montazami skulle sagt.


Say cheese!

Jackan med stort J

Jag behöver en ny jacka. Min nuvarande dunjacka sjunger på sista versen och min kappa är - hrrmmmm - lite trång och har dessutom några år på nacken. I dag när vi var på Länna Sport för att köpa slalomhjälm och lite annat skidjox (se nedan inlägg ang skidutrustning) kollade jag på deras jackor och föll då pladask för Kensington Parka från Canada Goose.



Perfekt längd ner till knät, ganska tunn men ändå VARM, snygga detaljer på slejf, fickor och sömmar, ljuvligt stor kapushong som täcker hela skallen och sköna muddar.

Jag är egentligen en HM-typ som sällan handlar märken, men vinterjacka känns på nåt sätt dumsnålt att inte satsa på kvalitet. Frågan är bara om kontot klarar ytterligare ett inköp i flera-tusen-kronors-klassen, de är ju inte gratis precis. Men prisvärda, visst? Nån som har Canada Goose och kan säga hur de mår efter några år?

Jullovsfunderingar

I två veckor har jag haft semester. På pappret åtminstone, för med mail i mobilen och ett jobb som liksom inte är stämpla in - stå vid bandet - stämpla ut är man ju egentligen aldrig riktigt ledig. Den här hösten har varit tuff, på flera plan. Jobbet är maxat i sig och toppat med både omorganisation, allehanda arbetssättsförändringar och ett extremt högt tryck har det ätit sig in under huden, eller rättare sagt in i hjärnbarken. Under lång tid har jobbet varit det första jag tänkt på på morgonen och det sista jag haft i tankarna innan jag somnat. Yrselattackerna och volterna i hjärtat fick jag på köpet.

Det har helt enkelt varit ett "jobbigt" 2010. Så vill jag inte ha det under 2011 och jag funderar lite varje dag på hur jag ska förändra det. Om det kan ske inom rådande förutsättningar eller om något radikalt måste ske: te.x. att något stukturellt på nuvarande jobb förändras eller om jag helt enkelt ska flytta på mig. Jag har arbetat tio år hos min nuvarande arbetsgivare och under dessa år lärt mig massor, haft flera olika roller och varit hyfsat framgångsrik. Ändå är blotta tanken på att ge sig ut på arbetsmarknaden igen skrämmande. Hur 17 skriver man en ansökan nuförtiden, vad säger man på en intervju, vad ska man lyfta fram i ett CV? Och - den stora frågan: vad vill jag som nästa steg? Förmodligen den viktigaste frågan att besvara. För man ska ju inte gå FRÅN något, utan TILL. Dessutom tycker jag ju i grunden väldigt mycket om mitt jobb - trivs som fisken med arbetsuppgifterna som är omväxlande och som jag anser mig mycket lämpad för.

Jag funderar vidare på det där, samtidigt som jag passar på att vila och vara med familjen. Idag har vi åkt skidor. Kul, men jobbigt! Inser att min kondis - och benmuskulatur inte att förglömma - lämnar ett och annat övrigt att önska. Men bra för både hälsan och familjelivet att göra en heldagsutflykt. Och eftersom maken fått för sig att utförsåkning ska bli Vår Grej och inhandlat skidutrustning till hela familjen för hela julkassan är det bara att ligga i för att få valuta för pengarna. Påt igen alltså!

RSS

Aha! Det där med RSS verkar ju vara en bra grej. Det måste jag lära mig hur det funkar! :-)

2011 - året då jag började blogga igen?

Det händer att någon frågar: bloggar du? Nej, svarar jag halvt sanningsenligt, för jag har ju den här avdankade gamla sidan som visserligen inte använts på evigheter, men som jag heller inte raderat av någon anledning. Kanske för att kunna ta upp tråden om andan skulle falla på? Kan inte påstå att den riktigt gjort det. Fallit på, andan alltså. Men det finns saker i tillvaron som jag skulle behöva ventilera och nånstans måste man ju få utlopp så varför inte här?

Jag vet förstås inte om det är någon som överhuvudtaget hittar hit nuförtiden? Spelar det förresten nån roll? Jo, men det gör det ju. Det ÄR roligasre att skriva om man vet att nån läser.

Så om du mot förmodan hittat hit - skriv en kråka som kommentar. Så kanske det faller på lite mera.