10 000-kronorsfrågorna
"Mamma, vad hette den där sjukdomen som gjorde att du inte kan få nån mer bebis?"
"Vad var det för nåt i din mage som var trasigt och som doktorn måste ta bort?"
"Visst är du glad att du har mig iallafall?"
"Vad var det för nåt i din mage som var trasigt och som doktorn måste ta bort?"
"Visst är du glad att du har mig iallafall?"
Etiketter: cancer, helvetes jävla skit, älskade unge
4 Kommentarer:
Jag vet inte vad jag ska säga. Lilla barn, det är så mycket han (och ni) funderar på. Och varför är det så jäkla orättvist att du ska veta allt detta.
Men jag vet också att den där lille gossen har en supermamma - och det vet han också!
Kram till dig fining!
Ååh. :( Stora tankar hos lillkillen. Jag önskar så att du hade kunnat få ett barn till Isabelle. Dumma cancer!
Men åh, nu började jag lipa. Stor kram!
Tack för ert stöd! Det suger fett, det gör det. 5-åringen är osentimental och anpassningsbar. Han frågar ibland och önskar få bli storebror, men som "tröstarna" säger: han vet ju inget annat än att vara ensambarn. Värre är det med mig, som trots att det passerat 3 år inte riktigt försonats med mitt öde...
Skicka en kommentar
<< Home