Universums mitt

Det är sängdags, sonen och jag ligger och gosar och jag bedyrar honom min kärlek.

Den snart 3 år gamla gossen konstaterar sakligt:

- Mamma älskar mig. Pappa älskar mig. ALLA älskar mig!

Så ska varenda unge känna.

Tankar

Det går allt längre mellan svackorna och jag tänker allt mer sällan på cancern. Men häromdagen kom två brev från Karolinska, och då blir det på riktigt igen. Ett innehöll kallelse till en av de regelbundna kontrollerna som jag ska gå på var 4 månad. Det andra var en remiss till mammografiundersökning, vilket jag själv bett om. Måste göra den undersökningen, vill kunna bocka av det på listan.

I takt med att värmen och sommaren nalkas närmar sig också en massa årdagar. Årsdagen av första kontrollen av de konstiga mellanblödningarna (check), årsdagen av beskedet att resultatet såg konstigt ut och att jag behövde komma tillbaka på ännu en undersökning (check), årsdagen av Det Värsta Beskedet och hela cirkusen som då drog igång. Då man fick lära sig en massa helt nya begerepp som cancerstadier, metastaser, cytostatika, brackibehandling, hysterektomi, trachelektomi jadajadajada.

Det är helt ofattbart att det redan gått ett år. Och det är lika ofattbart att det BARA gått ett år.

Det är märkligt och fantastiskt att jag kan funka som en hel människa, ha en vardag, ett framgångsrikt yrkesliv och en fungerande relation. Jag kunde lika gärna suttit på avbytarbänken.

Jobbigast blir det när jag, som idag, ser sonen leka för sig själv. Och inse att sådan blir nu hans hela tillvaro. Ensambarn.

Hans bästa kompis blir storebror om några veckor. Därför är det mycket prat om bebisar nu. Häromdagen kom han med följande storslagna kommentar:

Sonen: E har tjock mage.
Jag: Ja, hon har en bebis i magen.
Sonen: Mamma också bebis i magen?
Jag: Nej det har jag inte.
Sonen: Men din mage är tjock!

Ännu så länge är hans kommentarer oskyldiga och jag har lärt mig att handskas med dem. Men det är klart att de kommer att återkommer med djupare innebörd.

Jag har skrivit massor om detta förut och det här inlägget har inget nytt att komma med. Det blev bara ännu ett terapi-inlägg och utslag av ett behov att älta. Men de kommer iaf mer sällan. Alltid något.

Mors dag

Har haft en mysig mors dag. Mormor och morfar som var här på besök tog med sig sonen till Skansen. Maken och jag tog tillvara på den barnlediga tiden på varsitt vis. Han klippte gräs och spejade efter platt teve. Jag gav mig i kast med det hägrande akrylmålandet. Underbart rogivande och energiframkallande på samma gång. Resultatet blev helt okej: fyra tavlor som troligtvis kvalar in till att hängas upp. :-)

När skansentrion kom hem blev det morsdagsfika med tårta och blommor till både mig och mormor - liljekonvaljer. Doftar ljuvligt!

Resten av eftermiddagen och kvällen har tillbringats utomhus med nya leksaker och grillning. Är så nöjd med att värmen är tillbaka. Livet känns så mycket enklare och skönare i ett slag.

F.ö. hade Skansenbesöket idag en djupare mening. Sonen gjorde nämligen ett studiebesök hos katterna och provslängde en av sina nappar. Tanken är att han ska slänga resten om två veckor när han fyller 3, mot löfte om ett besök i leksaksaffären där han får välja precis vilken leksak han vill. Hittills har han inte varit heltänd på idén, men faktiskt så slängde han sin napp idag, och pratade om att han var en "stor kille". Dock ville han inte sova utan ikväll, så det är en liten bit kvar att vandra innan vi är där. Får fortsätta bearbeta...

Vad tusan hände????

Ja jisses, det går knappt att kommentera, gårdagens final blev ju inget annat än ett gigantiskt fiasko. Tänk att vi är så helt ute i denna tävling att det inte ens räcker med ärkeproffs som The Ark eller Charlotte Perelli. Tycker synd om den stackars människan som slitit dygnet rynt i flera veckor för ingenting liksom.

Frågan är vad det får för konsekvsenser för svenska Melodifestivalen? Om man gör om jurysystemet, om man gör om urvalet av låtar och artister eller fortsätter i samma stil några år till - så länge folk vill titta. Den intressantaste frågan kanske är när första rösten för Christer Björkmans avgång höjs? För den lär komma.

Bortsett från detta tyckte jag att det var en bra nivå på finalbidragen. Ryssland, Ukraina, Grekland, Bosnien-Hercegovina, Frankrike, Turkiet... det var många som jag faktiskt gillade. Men det är en sak jag bara inte fattar. Och det är varför den kvinnliga programledaren - oavsett värdland - alltid har så extremt obehaglig och gäll röst och varför de alltid skriker ut sina repliker?? Och allvarligt: är inte "good evening Euuuuuuuruuuuuuup" en riktigt riktigt kass och bättre begagnad sägning i detta program?

Slutligen tyckte jag att det var lysande komik att dela ut 12 poäng till sig själv. Hejja Björn Gustavsson.

Final

Så här vill jag:

1. Sverige
2. Grekland
3. Ukraina


Så här tror jag:

1. Ukraina
2. Ryssland
3. Sverige

Om några timmar vet vi.

Go Perelli Go

Andra semin, höga förväntningar - sjukt mycket bättre bidrag idag än i förrgår. Det är väl Litauen som kan matcha bottennappet från Estland i tisdags. De ligger inte på plus i år, balterna.

Ja, nån Saida må jag inte vara, men om inte Sverige, Ukraina, Turkiet och Schwiez går vidare ska jag äta upp nåt gammalt. Kroatiens gamla rappare får säkert också många röster.

Men såklart är det Perelli som tar hem det. Hejja Sverige!

Äntligen Mello

Så är den igång igen - Mellocirkusen. Första delfinalen ikväll. Hörde inledningen i bilen på väg hem från kören och konstaterade att det faktiskt ger en trevlig extra dimension när man inte har bilden.

Har såklart kollat in låtarna i förväg. Mycket skit ikväll - allra värst är Estlands gubbar med "Leto Svet". Sätter mina pengar på Rumänien, Andorra och Grekland. Och om Irlands muppiga bidrag vet jag faktiskt inte vad jag ska säga mer än "Skämmes ta mej fan!".

No more Svenska Favoriter

Min favorit bland kommersiella radiokanaler har lagt ned. "Svenska Favoriter" med schlager och svenska klassiker har gått i graven. Kanske var underlaget av schlagernördar för litet för att bära sig? På dess frekvens 101,9 har nu istället Star FM börjat sändas. Till att börja med var jag såklart tämligen besviken, men på sistone har jag insett att där finns en viss potential. Jag menar - var annars kan man höra Modern Talking, Abba och Dolly Parton? Visserligen blandat med Mr Big, Bryan Adams och mer mediokert trams. Men ändå.

Programförklaringen är "det bästa från 70-, 80- och 90-talet fram till idag". Med fokus på 70-, 80- och 90-talet får jag väl tillägga, för på de gånger jag lyssnat har jag inte hört någon låt med upphov senare än 99. Inte gör det mig nåt. Det var ju bättre förr. Eller?

Pysseldrottningen

Min lust att göra en tavla har hållit i sig, och idag kom vi äntligen iväg till Panduro. Tänkte att vi kunde slå två flugor i en smäll, eftersom vi även länge pratat om att införskaffa pysselprylar till sonen. Sagt och gjort. Och vi tog i så att vi nästan sprack. Pärlor, flörtkulor, lim, papper, snören, saxar, piprensare, träpluttar, klisterark, schabloner, stämplar... här ska pysslas! Tur att det är dåligt väder idag.

Sommar och sol

Sicket underbart väder det varit i helgen! Rena rama sommarvärmen. Här har grillen plockats fram och gått varm - det blev grillat på längden till middag i dagarna tre. Utemöblerna har slipats och oljats och barnpoolen plockats fram och fyllts upp. Mitt vinterbleka skinn har antagit en lätt rosa nyans, men lite röd näsa och axlar tar jag gärna. Synd bara att det inte ska hålla i sig. Det talas om tio grader i morgon - brrrr.

Trots skön helg är jag märkligt trött och lite less. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det beror på. Kanske för att makens diskbråck blivit sämre och - nu låter jag väl som världens gnällkärring - men det är faktiskt inget kul att behöva göra allting själv. Det är både trist och jobbigt. Måtte det bli bättre snart.

Har klippt mig igen (ännu kortare) och färgat (ännu mörkare). Det korta är kanon, men den mörka färgen kanske inte någon superhit för mig. Men jag måste ju prova att löpa linan ut nu när jag börjat. Känns dock konstigt att kolla på körkortet: lååångt och blont. Vilket jag ju också blev varse när jag skulle förbi den noggranna passkontrollanten i USA. Lång granskande blick och så "You've changed your hair alot, mam".

Veckan som kommer blir maxad. Mycket på jobbet som ska göras och falla på plats. Bäst att krypa till sängs tidigt så att man är pigg.

Tjing.

Göra en tavla

Understundom hänfaller jag åt konstnärlig utövning. Har tagit kurser i både olje- och akrylmålning, gått på baby-målning och varit på sommarkurs i Skåne. Skulle gärna göra det mer, men det är svårt att få tiden att räcka. Fick dock ett anfall av inspiration idag då jag passerade Panduro på väg mellan två möten och såg att de har tavel-tema. Massor med inspiration och goda idéer, samt allt material man kan önska sig. Nu ska jag bara få loss lite tid. Kan man köpa det också?

Attjo!

Näsan täppt och kliar. Nysningar på löpande band. Ögonen rinner och kliar.

Fan.

Har jag gått och blivit pollenallergisk på gamla dar?

I'm back!

Så är man åter på svensk mark efter en intensiv och härlig semester i New York. Trots fisigt väder (10 grader, blåsigt och mulet med inslag av liiiite sol) har vi haft det toppen. Bäst var läget på hotellet (25 gatan). Eller promenaden i Hells Kitchen. Eller kvällen i Brooklyn med underbar mat, mysig miljö och promenad över Brooklyn bridge med utsikt över Manhattan i kvällsskrud. Eller jazzkvällen på Blue Note. Eller Spamalot på Broadway (hillarious!). Eller all super-mega-shopping. Eller... ja, det var bra helt enkelt.

Flygresan hem var dock liten jobbig sak. Inte mkt sömn där inte. Och med tidsskillnaden på 6 h börjar det kännas lite grusigt i ögonen, minst sagt. Sitter därför här och försöker febrilt hålla mig vaken så att jag kan få ordning på jet lagen. Maken gav upp och sover som en klubbad sedan flera timmar. Själv ger jag inte upp. Tandpetare, någon?