Lampan tänd

Fortsätter min gräsänke-tillvaro med att gå på bio med kompisen M ikväll. Vi såg I am Legend med Will Smith. Ingen av oss hade riktig koll på vad filmen handlade om, och hade vi haft det skulle vi absolut valt en annan film, för den var skitläbbig! Jag brukar inte vara räddhågsen, men det är mörkt, jag är ensam hemma och vinden viner runt knuten. Nä, ikväll släcker jag inte lampan i hallen.

Jekyll & Hyde

En kompis har fått friplåtar till Jekyll & Hyde på Chinateatern ikväll men hans sällskap har fått förhinder. Vilken tur att jag är solokvist och inte har några planer ikväll! Så att han slipper gå ensam, menar jag.

Plötslig gräsänka

Fick ett sms vid lunchtid igår.

"Hej Darling, jag har rövat bort din son. Vi ska ut och åka tåg, sover borta. Puss F & M".

Lite senare ett mms med bild på en lycklig 2,5-årig kille åkandes tåg, på väg till farfar.

Så helt plötsligt är jag ensam hemma i några dagar. Helt sjukt konstigt och tomt, fast samtidigt lite skönt och ffa jätteroligt för sonen - både att få göra en spännande ensamgrej med pappa och att få hälsa på farfar med fru. Dessutom får han träffa kusinen, som kommer dit i morgon.

Tajmingen var faktiskt rätt lägligt, eftersom jag var på konferens och kvällskul (Wallmans) med jobbet igår och därför är något trött i mössan idag. Som den kontrollfreak jag är hade jag förstås uppskattat lite framförhållning, men det får jag ta. :-)

M är världens bästa make och pappa. Love!

NÄR?

Gårdagskvällens tjejmiddag var trevlig och intensiv, bollandes jobb och kärlek och allmänt skvaller. Likaså innehöll den ett graviditetsbesked.

Fan, det är så dubbelt. Självklart - S-J-Ä-L-V-K-L-A-R-T - blir jag jätteglad när en av mina vänner berättar att hon ska bli mamma igen. Samtidigt kommer det där stynget i hjärtat, den bittra känslan av orättvisa. Det har ingenting alls med E att göra, bara med mig och min egen situation.

Och jag inser ju att det är något jag måste lära mig att hantera, för det fullkomligt vimlar av stora magar och nyfödda bebisar omkring mig. Är ju på en sådan plats i livet. Magarna är värre än bebisarna. Antar att det beror på att jag verkligen såg fram emot att få vara gravid igen, riktigt längtade efter känslan och upplevelsen. Såg tom fram emot att få föda "på riktigt" (sonen kom ju med snitt).

Nu blir det inte så. Och jag måste bara komma över det.

Maken har gått vidare. Önskar att jag kunde anamma hans mycket sunda resonemang att "inte ödsla energi på att sörja sådant man inte kan få" och att istället fokusera på fördelarna i den situation som råder.

Själv tar jag små trevande steg in på Vägen Framåt, bara för att plötsligt upptäcka att den vägen inte alls ledde framåt utan bara runt och att jag står och stampar på samma jäkla fläck som innan.

Ja, tiden läker. Men jag vill inte vänta, jag vill att det ska vara bra NU. Att jag ska vakna i morgon, försonad med det framtidsscenario som ödet valt åt mig, glad och tacksam över livet. Inte bara trött, ledsen och håglös i ett tillstånd av ingenting.

Matsalsbord: Final

Matsalsbord Line från Svenska Hem, varifrån bilden också är lånad.

En fredag som alla andra...

Vabbar idag. Sonen skrällhostar och är lätt febrig. Pippi på teven är det som gäller. Ute strilar regnet ner för rutan och det gråa täcket lägrar sig över nejden.

Pga ovan nämnda sjuke herre fick vi igår ställa in kuratorsbesök där vi båda skulle vara delaktiga. Det blev andra gången - första besöket som fick ställas var innan jul av samma anledning. Känns som att tiden lubbar ifrån oss och vi behöver verkligen komma iväg; samtalet här hemma har liksom fastnat och jag vet inte hur vi ska komma vidare. Det är verkligen jättejobbigt att vi inte har någon barnvakt som kan hoppa in när det krisar någar timmar.

Just nu är maken på anställningsintervju, han är ju "between jobs" sedan december. Han har några grejer på gång, men det drar ut på tiden. Iof ingen fara då han har lön fram till sommaren, men det är ju rätt avgörande att det löser sig.

Som lax på löken har han fått diagnos på sitt ryggonda: diskbråck, med klena utsikter som snar bättring. Jo, det känns som att det räcker med grejer nu. Sade jag förresten att vi hade vattenläcka också?

Glimt i mörkret är att HON är tillbaka. "Hon", som jag dessutom har en lunchdejt med i närtid.

Glimt 2 är att jag har en annan tjejdejt ikväll - tapas med L och E på Picante på den hårt-arbetande-familjemor-som-behöver-egentid-men-även-sömn-vänliga tiden 18.00.

Och så är det ju fredag. Det kunde vara värre!

Matsalsbord: Uppdatering

Offerten på snyggbordet från Sven Larsson har kommit. 22 100 kr för bordet samt 3320 kr för en (1) iläggsskiva. Vi ville ha två.

Jag tror vi tackar för visat intresse och letar vidare.

Matbords-scanning: Resultat

Vi har varit på:

EM

Stalands

Ekmöbler

Inneboende

Möbelshop Sven Larsson

Folkhemmet

BQ

G.A.D

Plan Ett

Establish

Nordiska Galleriet

Sex timmar senare har vi ringat in våra krav. Det blir ett ekbord, 1.05 brett och 2 m långt.

På Ekmöbler kan man designa själv och låta tillverka till kalasbra priser.
På Sven Larsson har de supersnygga grejer och ett som vi verkligen fastnade för, avvaktar offert (kan bli dyyyrt).
Och på Stalands finns samma bord som vi har (och tycker mycket om) idag - fast större.
Folkhemmet har en B-variant som är helt okej men inte något "speciellt".

I veckan vet vi vilket det blir. Stay tuned...

Och tack för alla tips! :-)

Nytt matbord

På lördag ska jag och maken köpa nytt matbord. Vi har pratat om det sedan vi flyttade och nu är det dags. Har skaffat barnvakt och ska ge oss ut och råscanna marknaden. Frågan är bara vart vi ska åka?

Det vi är ute efter är ett relativt stor bord, minst 1.05 djupt och ha plats för 6 vuxna. Iläggsskiva ett krav. Troligtvis ek, men öppen för andra träslag. Inte metallben, inte runt.

Folkhemmet och BQ har jag skrivit på listan. Mio och IKEA går bort.

Men sen då? Vill ju hitta till de där små och asbra specialbutikerna.

Tipsa mig! Och gör det NU för på lördag är det för sent.

The heat is on

Nu har sotarn varit här och godkänt installationen och kaminen går varm - bokstavlig talat. Vi som bara hade tänkt ha den till myseldning. Kan nog sänka pannan både en och två grader *lättar på koftan*.

PS Pyromanen i bild är min stilige make!

I've got my legs, I've got my blood, I've got my life!

Idag var jag på återbesök på Radiumhemmet och fick information om lymfutrymningen jag genomgått i samband med operationerna. Jag har ju blivit av med ett gäng lymfkörtlar i bäckenet, vilket kan leda till ödem i benen om man inte passar sig. Man ska t ex undvika stark värme och kraftig fysisk ansträngning. Normal aktivitet är dock bara bra för cirkulationen och jag uppmanades att komma igång med träning igen.

Så. Influerad av denna uppmaning snörade jag på mig joggingskorna och gav mig ut på min första runda sedan cancerbeskedet. Tog det väldigt lugnt för att känna efter vad kroppen tål och orkar. Sprang ingen lång runda och som sagt inte i något högt tempo. Men jag var igång. Jag bara njöt av att känna benen bära mig och tänkte på vilken TUR jag har som kan springa - jag kunde lika gärna legat med ett dropp cellgifter i armen väntandes på strålning.

Ibland slås jag av insikten hur NÄRA det faktiskt var. Och att jag ska vara förbannat glad åt att sitta här just nu.

Det är väl det som kallas Perspektiv.

Dags igen

Idrottsgala på teve. Jag som inte ens gillar sport. Bölar. Dom är ju så duktiga.

Rolig fru

Henrik Schyfferts fru gav honom en flyglektion på Bromma och pistolskytte med olika kalibrar i julklapp. Shit alltså. Min man fick en läderportfölj och en mössa. Han önskade sig båda, men ändå. Snacka om olika divisioner.

Mvh

Mrs B. Oring.

Tekniskt snille

Hör sonen gå och prata. Ser att han fått tag i min telefon. Och han verkar få svar. Han har alltså lyckats pilla igång den och ringa upp sist slagna nummer. Tur att det gick till mormor och inte till chefen... :-)

Snart brinner det

Ända sedan vi köpte huset har vi sagt att det skulle vara mysigt med en braskamin. Efter att ha scannat marknaden bestämde vi oss i höstas för en Jötul. Anledningen till att vi valde denna är att den är nätt och stilren (det är inte alla modeller som är snygga, tro mig - det finns veritabla täljstensmonster där ute) samt har mycket glas åt tre håll. Man vill ju kunna se lågorna maximalt, oavsett om man sitter i soffan eller vid matplatsen.

När vi bokade den i november hade vi tänkt oss leverans innan jul. Det hade visst alla andra också. Men på onsdag kommer den! Och i kväll började maken förbereda genom att såga upp ett hål i innertaket. Rätt läbbigt faktiskt. Nu sitter jag och stirrar upp i ett svart hål och fantiserar om både det ena och andra som kan komma nerkrypande *uäck*

Lägligt nog fick vi både ved och eldtänger i julklapp. Det jag saknar är en vedkorg att förvara klabbarna i. Har sett en från Tadé som är gjord av återvunna bildäck som både är snygg och miljövänlig.

För övrigt går vi i matt-tankar. Maken vill ha en rya, men jag tvekar. Dels tycker jag att det är för mycket trend och att den kommer att kännas SÅ ute om några år, dels får jag för mig att den kommer att vara allergiframkallande och att det ska fastna allsköns jox i den (företrädesvis emanerade från den flyhänte 2,5-åringen). Själv funderar jag över om man vid 35-års ålder är mogen för en klassisk Perser-matta? Det är väl tidlöst? Eller är det bara småborgerligt och pretentiöst? Hursomhelstså tror jag att vi kommer att bli tvungna att köpa hem ett par stycken på öppet köp för att se hur det blir när de kommer på plats, för jag kan faktiskt inte visualisera de olika typerna i kombination med vårt möblemang. Så långt sträcker sig inte min inlevelseförmåga.

Nu är glada julen slut

I've had it. Granen åkte ut på nyårsdagen. I veckan plockade jag bort tomtar och allehanda pynt och i dag kändes julen så alltigenom jolmig att jag tog väck ljusstakar och stjärnor också. Egentligen hade jag tänkt behålla dem till tjugondedag Knut, men enough is enough.

I eftermiddag var jag på ett mycket intressant möte/fika och diskuterade ett nytt sångprojekt som känns riktigt kul. Det kan bli väldigt bra om pusselbitarna faller på plats. Känns som att det kan vara något av det jag behöver för att få tillbaka lite energi.

För övrigt har jag varit en rätt bra mamma idag som lekt, målat med fingerfärg, lagat mat, läst böcker, samtalat om stort och smått tillsammans med min son. Han har fått vara i fokus, inte bara "varit med" som det alltför ofta blivit på sistone. Har känt mig rätt kass som morsa, men som tur är kan man ju skärpa till sig och bli bättre.

Skridskoorgie

Idag var sonen och jag på det här (friplåtar via jobbet, tackar tackar).

Sonen var kanske i minsta laget, för han tyckte att det var jätteläskigt flera gånger - bland annat när hajarna jagade Nemo och Doris. Själv tyckte jag att det var fantastiskt och började nästan böla när Odjuret och Skönheten briljerade som värsta konståkningparet, musiken dånade och följespottarna gnistrade i isen. De vet hur de ska lägga upp det för att spela på känslosträngarna, de där Disneymänniskorna (och hur de ska proppa hela foajén med souvernirstånd som man måste kryssa förbi, bara för att ta sig till toan, shit vilken komers!)

I övrigt leker vi mest pirat här hemma. Jag klär väldigt bra i svärd, ögonlapp och snusnäsduk om jag får säga det själv!

Maken har fått ryggskott och är sängliggandes. Inte så kul. Själv är jag bara evigt låg och undrar när det ska gå över. När ska gajsten och livsgnistan komma tillbaka? Och hur?