The week from hell

Den här veckan går onekligen till världshistorien. För att göra en lång historia kort: jag jobbar med två stora projekt för tillfället. Båda projekten gick i stöpet inom loppet av 1,5 dag. Tusen turer fram och tillbaka, olika bud av olika personer, beslut som överprövats osv har lett till att jag blivit den som fått gå med hundhuvudet till våra partners och ta skiten. Som tur är, är det vettiga personer jag har att göra med som kan skilja på sak och person. Men kul är det inte. På toppen av allt har två kollegor också haft strul i sina projekt - och allt detta samtidigt som chefen är på (välförtjänt men synnerligen oläglig) semester i alperna. Så den här veckan har jag gjort skäl för min feta lön (mohahaha).

Men nu är det fredag. Jag har sörplat i mig ett par glas rött och ska nu dunka ner i soffan framför Så ska det låta. Tjoho!

Kvällsritualen

Sonen har svårt att komma till ro på kvällarna. Vi påbörjar kvällsritualen vid 19.30-20.00. Pyjamas på, välling i soffan, borsta tänderna. Just det sista går riktigt bra nu. Vi låtsas att vi ska sopa bort alla tandtroll som dansar tango på tungan. Det är kul! Sedan är det godnattpuss- och kram till den av oss som inte följer med in till sängen. Så långt allt gott och väl.

Men där vi tidigare bäddade ner, pussade godnatt och gick ut har det uppstått problem. Lilleman vill inte alls ligga själv i sängen och somna sött. Det ska pysslas och plockas, snackas och kollas grejer. Helst ska både en och två bilar göra sällskap upp i sängen. Tända lampan? Kissa! Upp igen, gå på toa, tillbaka. Hitta ytterligare bilar/svärd/flygplan/younameit på vägen som också ska med i sängen.

Det hela har slutat med att vi helt sonika lägger oss bredvid honom i sängen för att avleda. Och det funkar, han kommer till ro och somnar. Det är mer än mysigt att ligga där och höra snusningarna, känna lilla armen om halsen. Men. Det är förödande för en stressad mamma som längtar ut till mailen. Och det är förödande för en trött pappa som själv somnar där i mörkret.

Jag tror att allt kommer att bli bättre när han slutar sova på dagis. Hemma på helgerna sover han inte middag längre. Men det är ju lite högre tempo på dagis och ännu så länge behöver han en stunds vila. Vill dock försöka korta ner tiden, så att han ändå är trött när kvällen kommer. Och så att man får lite vuxentid själv (läs jobbtid) innan det är dags att stupa i bingen. Just nu är livet ett enda långt sprinterloppp i ekorrhjulet. Undrar när det lugnar ner sig?

Jo en sak till...

... angående kvällen.

Vad tusan tillför den där Nour efter varje nummer? Precis ingenting. Och varför har alla artister fått samma manus: "flörta med publiken i arenan".

STRYK den punkten på programmet. Pliis!

Skräll

Rätt kombination fast på fel plats...

Sanna och Rongedal till Globen. Kan inte säga annat än att det var rätt och rättvist.

Sannas nummer var bland det starkaste jag sett i en Melodifestival; shit, vilken uppvisning. Helt solo på scenen, sån närvaro, sån smärta, sån röst. Skitbra helt enkelt. Enda malören var kläderna - måtte någon hjälpa henne till finalen. Jag säger storslaget, jag säger dramatiskt, varför inte chiffong?

Rongedalz - ja, de är ju helsköna. Låten var väl "sådär" egentligen, men falsettsång är ju alltid uppiggande liksom sköna moves. Och det är något charmigt roligt med den där tvillingprylen.

Carola var övertänd och Andreas kom helt i skymundan av denna tornado, men låten var väl rätt ok.

Ola sjöng småsurt och låten var rätt platt, men tjejerna gillar ju honom så det var väl ok att han gick vidare. Globen kommer han aldrig till ivf.

Kebabpizzan var som jag tidigare sagt coooool.

Kvällens asgarv åstadkom Björn Gustavsson när han försökte lyfta studioman Zweigberk. Jag fick äkta kramp i magen.

För övrigt anser jag att modern dans göre sig icke besvär i Mellosammanhang. Btw - var det inte Peter Settman där i vita trikåer??

Jag har närt en schlagerbebis vid min barm.

Sonen, som i vanliga fall inte är särskilt mycket för att sjunga (varken ensam eller tillsammans med morsan) har på sistone gått omkring och nynnat på något oartikulerat. Idag hörde jag vad det var:

Caaaaara Caaaaara Miiiiiia

:-D

This is who I am

Enligt Dr Phil
(eller i vart fall ett Dr Phils's test på Facebook)

Others see you as fresh, lively, charming, amusing, practical and always interesting; someone who's constantly in the center of attention, but sufficiently well-balanced not to let it go to their head. They also see you as kind, considerate, and understanding; someone who will always cheer them up and help them out.


Hepp!

Tjuvlyssnat

Har tjuvlyssnat på bidragen på SVT:s hemsida. Visserligen bara 60 sek/låt men ändå. Här är mitt stalltips:

Till final:
Häggkvist/Johnson & Ola.

Till 2a chansen:
Sanna & Rongedahl.

Får se om jag håller fast vid det efter att även ha SETT bidragen.

Coolaste bidraget i mina öron är dock Kebabpizzan. Inte för texten, inte för melodin utan för instrumenteringen. Tuba, dragspel och blås i ett schlagerbidrag: det är kult!

Världens sämsta morsa

Fy f*n vilken vidrig dagislämning det var i morse. Jag gjorde misstaget att i bilen dit prata om att vi EFTER dagis ska åka och handla. Varpå lillen såklart trodde att vi skulle åka NU och blev totalt tokig när jag istället för att åka mot affären svängde in på dagisparkeringen. Han blev helt hysterisk, gick knappt att prata med, så jag bar helt enkelt in honom. Sedan satt vi i 20 minuter och torkade tårar och jag försökte förklara det här med NU och SEN. Vi läste lite bok och hade det hyfsat i soffan tills jag sedan var tvungen att gå - då kom nästa gråtattack och armar som klamrade sig fast runt halsen. Hans fröken tog honom och gick bort till fönstret i lekrummet för att vinka. När jag kom runt huset grät han iallafall inte, men ledsnare ögon har jag väl sällan sett. Fy fasen. Det här blir en kass dag.

Update: torris

Jorå. Gullungen sov hela natten utan att så mycket som läcka en droppe. Och natten därpå också. Nu ÄR han verkligen torr.

Som svar på frågan om hur nattflaskan försvann: vi bara bestämde oss. Och pratade om det med lillen. Döm om min förvåning - det funkade. Visst knorrade han några nätter när han vaknade för att komma över i vår säng (allt kan man inte ta på en gång) men han accepterade det förvånansvärt lätt. Lika lätt som han köpte den nya regeln att nappen endast ska vara i sängen, efter att sträng taget varit parkerad i munnen flertalet av dygnets timmar. Så jag tror att bara man förbereder och gör dem delaktiga kan man faktiskt ändra på inmutade beteenden. Om man har lite tålamod, vill säga.

Torris

Innan jag glömmer det, måste jag ju notera att sonen i natt sover sin första natt utan blöja. Han har ju varit utan på dagen i flera månader, men på natten har han haft en barautifallatt. Sista månaden har den dock varit helt torr på morgonen och dessutom har han några gånger vaknat på natten och velat gå upp på toan. Avgörandet fälldes när vi sedan ett tag lyckats få bort nattflaskan med välling. Så nu håller vi tummarna att allt går bra och vi slipper byta lakan i natt. Och jag undrar återigen vart min bebis tog vägen??

Singing bee

Det är faktiskt ett rätt skämmigt söndagsnöje, men jag kan ändå inte låta bli att känna att det är mitt program på nåt vis när jag sitter och skäller mot teven på tävlanden som inte kan texten till "Inget stoppar oss nu". Puckon.

Rekord

Superdupertjejen Susanna Kallur har satt nytt rekord i nån slags springgren. Jättekul! Men. Är jag en misstänksam gammal surkärring som undrar om tjejen dopingtestats?

Mellofeber

Så var det igång, högtiden som är bättre än jul och påsk tillsammans: Melodifestivalen.

Jag är riktigt nöjd med årets inramning. Snygg scenografi. Luuk är roligare och mer avspänd än i något av programmen förra säsongen och hans sidekick Björn Gustafsson skitkul. Och den inledande scenen med Arja Saionmaa som Odjob var bara hillarious.

Låtarna då? Nja. Förutom den skumma mellanakten, var låtarna det sämsta ikväll. Kändes lite unket och gammalt på nåt vis, både E-type/Poodles, Velvet och Michailoffs låtar kändes märkvärdigt bekanta (men ointressanta). På min skala från 1 (sämst) till 5 (bäst) var det ingen som kom över 3. Bäst var Lullaby - skitsnyggt arr och jättebra sångare. Men helt fel sammanhang. Amy Diamonds låt var ingen raket, men shit var tjejen är proffsig och bara 15 bast. Coolt.

Sade jag förresten att vi har platser till Globen? Tredje raden på parketten. Tror vi kommer att se rätt bra. :-)

Brownie

I did it. Numera är jag brunett.

Och faktiskt - mycket mindre lik Måd.

Gött! :-D

Dagens dejt och vankelmod

Lunchade med bästa Agenten och Pollykulan idag. Som vanligt jättetrevligt men alldeles för kort. Man hinner ju ingenting på en timme! Kunde dock konstatera att båda var supersnygga och blonda i håret. Alltså. Blont är ju snyggt. Jag som äntligen tagit mod till mig och bokat tid på fredag för klippning och toning - tänkte överge den slingade råttan till förmån för en sensuell brunett. Fasen också.