Voyage

Min nya last: Indian Chai. Konsumeras ymnigt tillsammans med mängder av stearinljus och eftermiddagsrepriser på teven.

Bild från twinings.se

Lågtryck

Är det inte konstigt att man kan vakna på olika humör? Jag tycker att man borde vakna i nåt slags nolläge och sedan låta dagen avgöra hur det ska bli. Kanske styrs humöret av drömmar man inte minns?

Idag är jag låg.

Ytterligheter

Dagarna går i ett slags långsam lunk där äta frukost, läsa DN och kolla mailen tar en förmiddag. Det många timmar att fördriva, mycket tid att tänka. Jag funderar över sådana skilda saker som varför det känns hårt under huden på ärret på vänster sida, hur det här med adoption egentligen fungerar och vilken slags braskamin som skulle passa bäst i vardagsrummet. Huller om buller med andra ord. Mer och mer tid ägnas åt vardagstrivialiteter. Jag tror det betyder att jag börjar pigga på mig. Det tror maken också. Det var allafall vad han sade igår när jag bad honom att dammsuga: "det märks att du börjar bli frisk, för nu börjar du bossa med mig igen". Hmmm. Ett sundhetstecken?

Hemma bäst

Kom hem från sjukhuset i eftermiddags.

Operationen gick bra, men pga ärrbildningar från den förra operationen tog den oväntat lång tid och jag förlorade en del blod. Dessutom var det strul att lägga ryggkatetern - jag har tydligen väldigt tätt mellan mina kotor - och när jag vaknat upp tog den snett (ena benet borta, andra sidan ONT). Har haft blodtryck och Hb nere i stövelskaften och som lax på löken problem med blåsan sedan jag slapp kisskatetern.

Men.

Nu mår jag mycket bättre. Det är skönt att vara hemma. Och skönt att skiten är väck.

Nu händer det

Just återkommen från förberedande besök hos min läkare. De har fastställt att det inte finns någon spridning i lymfkörtlarna. Det betyder: INGEN STRÅLNING!!!!!! (som det ser ut i dagsläget kanske jag ska tillägga, men nu ska vi inte ta ut något negativt i förskott här)

F.ö fick jag en aha-upplevelse idag när jag insåg att jag har haft min allra sista mens - for ever. För som läkaren så torrt konstaterade: "ingen livmoder, ingen mens". Det har inte jag fattat, känns skitkonstigt och faktiskt lite ledsamt på nåt vis. Fast det ska ju bli skönt att slippa också.

I morgon opereras jag. Ska vara inne kl 9, operationen blir efter lunch. Snälla, om ni har en lite tumme över - håll den för mig då.

Vänskap

Har tänkt på det här med vänskap. Vad är vänskap, hur underhåller man den, när märker man om en vän verkligen är en vän? Är jag en god vän?

Under hela denna resa har jag fått så många bevis på att jag är en viktig person i många människors liv. Det är verkligen en ynnest att få känna det, och faktiskt något gott som har kommit ur denna skit. Blommor, brev, choklad, mail, sms, telfonsamtal. Jag tar det som ett kvitto på att jag faktiskt varit en hyfsat god vän och att jag får tillbaka nu. Och att man inte behöver vara bundis från forever - vissa personer har jag nyss lärt känna och de känns viktigare än sandlådevännerna som jag idag inte har särskilt bra kontakt med. Många vänner har jag fått via nätet, knappt träffat IRL, ändå betyder de oerhört mycket. Det är rätt häftigt när kartan läggs upp så här.

Det är verkligen JÄTTE-svårt att veta hur man ska agera när något stort och allvarligt händer en person i ens närhet. Själv har jag stått vid sidan av och sett hur sjukdom, arbetslöshet, dödsfall och ofrivillig barnlöshet nästan brutit ner människor jag bryr mig om. Jag har inte haft en aning om vad jag skulle göra. Men man kanske inte behöver "veta" så mycket, inte "göra rätt".

Idag fikade jag med en kär vän. Hon har det verkligen supertufft just nu och återigen står jag där utan en aning om vad jag ska göra. Men jag tänker att det kanske räcker med den där McDonalds-muffinsen och ett öra som lyssnar. Mer har jag inte att ge just nu. Igår var det en annan vän som lyssnade på mig. Det räcker. Det är det som är vänskap.

Ge'

En eller två sådana här över matsalsbordet skulle sitta fint. Bild från Kartell.

Sömnlös

Har på sistone fått sömnproblem. När jag väl somnat är det inget problem. Det är att just somna som är grejen. Ligger och vrider och vänder och funderar, ibland i timmar. I kväll lade jag mig kl 21. Var TRÖTT. Kl 00.30 kommer maken in - och jag har inte somnat. Han lägger sig, somnar på fem minuter. För min del är det kört, kan inte ligga kvar. Hamnar här istället, framför datorn.

Har fått tid för nästa operation, det blir torsdag i nästa vecka 11/10. Alltså precis en månad efter mitt första datum.

Dagarna går långsamt. Gör just ingenting, varje grej är ett projekt. Idag lämnade jag in bilen på verkstaden. I går var sonen hemma från dagis pga feber. I morgon kommer några tjejkompisar från jobbet med lunch. På fredag ska jag klippa mig. Så ser schemat ut. Önskar att jag inte var så förbannat däven, så att jag kunde göra en massa saker istället. Hade tänkt gå på museum, promenera, träffa folk etc men orkar ingenting av det. I morgon måste jag dock ta mig in till stan för att hämta ut teaterbiljetter - mamma och jag ska gå på Sound of Music när jag kvicknat till efter nästa operation.

Idag träffade jag på en vän, vars pappa gick bort i söndags. Cancer. Fy fan, man dör av den här jäkla skiten. Nu satt hans tumör i hjärnan och gick inte att göra något åt. Men ändå. Tankarna kommer (såklart).

Var faktiskt och träffade en kurator på kvinnokliniken i fredags. Har ju blivit erbjuden kuratorsstöd hela denna resa, men inte tyckt det varit nödvändigt eftersom jag pratar med så många ändå och skriver ju också. Har aldrig varit hos någon psykolog/kurator innan, så jag visste inte riktigt hur set skulle gå till. Jag berättade och grinade, hon lyssnade. Hon svarade inget revolutionerande men bekräftade att jag inte är onormal på något sätt. Att alla tankar är ok och att det tar tid att orka se framåt. Och det visste jag ju sedan innan, fast lite skönt var det ändå med någon som är neutral och som träffat kvinnor i min situation innan.

Hon påminde också om att jag måste försöka se till allt som är bra i mitt liv. Och det försöker jag verkligen. Jag har en underbar man och son, underbar familj och vänner. Ett fint hus, pengar så jag klarar mig, ett kanonkul jobb. Jag är lyckligt lottad på många sätt. Måste komma ihåg det när jag ligger där på natten och vrider mig bland de korviga lakanen och de svarta tankarna kommer smygande.