På plats

Nu är flytten genomförd och vi är på plats med våra 100 (!) flyttkartonger. Jo, jag räknade dem. Och ja, jag packade 95 av dem.

Det går inte med ord att beskriva hur skönt det känns. Mina föräldrar var här och tog hand om sonen så att vi kunde fokusera på flytten. Ovärderligt. Köket är uppackat och på plats (det blev sååå fint, bilder kommer så fort vi packat upp laddaren till kameran), lillens rum är i ordning och vardagsgrummet hyfsat möblerat. Resten får vi ta allt eftersom.

Vi sitter ute och äter och fikar, vi grillar, lillen leker och plaskar i sin pool, grejar med sin trehjuling och jag tänker att alla barnfamljer borde få ha åtminstone en LITEN trädgårdplätt, för detta är livet.

Detektivarbete

Sonen tycker om att leka med min mobil. Först var den "ajaj", men nu har jag kapitulerat och låter honom ha den. Han brukar gå omkring med den, hålla den mellan örat och axeln och babbla obegripligt. Otroligt charmigt!

Igår kväll fick han låna den en stund medan jag slet med flyttpackningen. Jag hörde på avstånd hur han lyckades stänga av den (telefonen säger nämligen plingeling då) och en stund senare kom han tillbaka - utan telefon. Jag gick för att hämta den, det är ju onödigt att ha den avstängd ifall någon viktig person (typ sambon) försöker få tag i mig. Men det gick inte. Telefonen var borta. Gone. Och det enda som hände när jag försökte ringa upp den var att jag fick mitt eget mobilsvar i örat.

Ett intensivt letande vidtogs, men jag hittade den inte. Och Sonen kunde ju inte visa mig var han lagt den. Han är trots allt bara 13 mån och sådan logik är lite svår att hänga med på.

Packningen fick helt enkelt anstå till förmån för idogt detektivarbete. Till slut hittade jag den. Längst ner i tvättkorgen. Och det är faktiskt logiskt. Lillen hade tidigare hjälpt mig att sortera tvätten och tänkte väl att han skulle sortera mobilen också.

Slutet gott, allting gott. Men telefonen kan nog komma att bli "ajaj" igen.

Effektiv lunchrast - 2

Min nya satsning Hinna-med-vettiga-saker-på-lunchen fortsätter. Idag var jag ute och sprang (!) en halvtimme. Hann sedan både duscha och äta min medhavda tonfisksallad utan dressing inom den utsatta timmen. *nöjd*

Det som föranledde joggingturen och den povra matsäcken är jag dock inte lika nöjd med. För första gången på 7 månader hade jag nämligen veritabel mack-frossa igår kväll och smackade i mig såväl Polarkaka med kaviar och ost samt rostad Längtan med jordgubbsmarmelad. Den enda jag kan skylla på är Tant Röd, men egentligen finns ingen ursäkt. Bara bot och bättring, vilket jag alltså ägnade mig åt på lunchen idag.

Effektiv lunchrast

Man känner sig onekligen lite Timell-aktig när man åker hem på lunchen, svidar om till slaskkläder, klättrar upp på en stege och rollar kökstaket. Och inte så lite nöjd efteråt!

Egoboost

Dagens roligaste samtal har just utspelat sig. (Jo, klockan är bara 13 nu men bättre än så här kan det inte bli.) (Och jo, jag arbetar, men ni har väl hört talas om lunchrast?)

Bakgrund 1:
Vi kommer att behöva hjälp med att sätta upp den svindyra (men jättesnygga) stavmosaiken. Helst i nästa vecka. Pressade av andra uppdrag har vi inte hunnit leta efter hantverkare förrän nu. Att med både kort varsel och mitt i industrisemestern hitta en ledig plattsättare låter förvisso som ett kamikazeuppdrag, men helt klart värt ett försök.

Bakgrund 2:
För några år sedan (kanske 4, kanske 5) fick jag hjälp att måla om i min förra lägenhet. Telefonnumret till denna målare (som vi kan kalla Anders, eftersom han heter det) har jag kvar på en liten post it. Mitt i flyttröran ska jag alltså hitta denna 5 år gamla lapp.

Roligt 1: jag gick raka vägen fram till lådan och plockade fram den. *imponerad av mig själv*

Roligt 2:
Följande lilla konverstation som då utspelade sig:
"Hej jag heter LaBello och skulle vilja ha hjälp med att kakla ett kök. Visst är du Målar-Anders?"
"Ja det är jag. Hur har du fått mitt nummer?"
"Jo, du var hemma i min förra lägenhet och målade lite".
"Hmm... var det du som bodde högst upp i det där höga huset? Där köket låg till vänster när man kom in?"
"Ja, just det!"
"Ja det kommer jag ihåg. Det var ju du som var så himla snygg! Vi snackade om det efteråt jag och kollegan, att du var en sån pudding."

...

Tyvärr kan han inte åta sig jobbet. Men han gav mig numret till två kollegor. Och körde sedan fel, av pur iver.

Ha ha ha. Jag garvar fortfarande!

Börjar likna något

Jo men nu ser man att det ska bli ett kök här. Och den rosa fuktspärren är ju riktigt piffig. Man kanske skulle nöja sig med den istället för den beställda stavmosaiken á 1260 kr/kvm.

Som vanligt

Sonen är hemma igen. Ordningen är återställd. Såååååå skönt!

Dubbelarbetande

Två dagar på jobbet avklarade. Det känns bra och kul på många sätt fast ska jag vara ärlig hade jag gärna varit ledig ett par veckor till - åtminstone tills dess att vi flyttat in i huset. Nu går jag nämligen direkt från jobbet till huset - och renoveringsjobbet där.

Arbetsuppgifterna är strikt uppdelade. Karlarna sågar och slipar och borrar upp gipsplattor. Jag maskerar och målar, oljar bänkskivor och rensar ogräs. Fast jag är rätt nöjd så. Fick hjälpa till med att bära lite gips och fytte rackarns vad tunga de där skivorna är! Nä, då ligger jag hellre på knä och spettar bort mossa mellan trädgårdsplattorna.

Status kök:
Endast en gipsplatta återstår och lillebror är mer än nöjd. All el är förberedd.



Status Sonens rum:
Grundmålning samt första lagret blått avklarat. (Här var väggarna militärgröna och mörkgrå innan!)



Och intresseflaggorna vajar i vinden antar jag! :-)

Sista kvällen i frihet

Jaha. Så sitter man här och har just strykit jobb-kläderna. I morgon bitti ringer klockan till en ny arbetsdag. Den första på 13 månader. Känns hur skumt som helst. Läskigt rent av. Jag har glömt hur man gör när man jobbar. Dessutom har jag fått en ny tjänst under föräldraledigheten och vad jag ska göra nu vet jag bara på ett ungefär. Men jag har ett skrivbord. Och en vecka att gå bredvid min vikarie. Dessutom är det ju semestertider, så det borde vara lugnt. Kan man hoppas.

Sonen har vi lämnat hos mormor och morfar, för att jag ska kunna ägna mig helhjärtat år förvärvsarbetet och den blivande maken ska kunna renovera i lugn och ro. Att åka ifrån guldklimpen i förmiddags var tufft. Det är första gången vi ska vara ifrån varandra så länge. Mormors rapport på telefon i kväll förtäljer dock att det bara är jag som tycker att separationen är svår. Lillen har lekt och lattjat och hållt igång så att han somnade ovaggad ikväll. Och har inte varit ledsen en endaste gång. Så saknad var man alltså. Fast det känns faktiskt jättebra att han är så trygg med dem att han inte ens märker att jag åkt.

Har gjort provuppsättning av bröllopsfrisyren i helgen. Det blev toppenbra, precis som jag ville ha det! Lite prinsess-likt och tjusigt. Men jisses vilken tid det tog. Och att bära omkring på ett par kilo löshår uppe på skulten kommer att kännas! Den som vill vara fin... Ett litet bildbevis ser ni här nedan. Vad tycks? Obs, betänk att det kommar att ligga nya finfina ljusa slingor i det egna råttfärgade håret och att inga nät eller nålar ska synas.



Bild på klänningen ligger här för den som vill få en hint om hela härligheten.

Och ang bilder på köket. Ja, det kan nog skakas fram några progressbilder vad det lider, fast en om dan blir det inte. Och jag uppdaterar från lägenheten. Vi har ju inte flyttat ännu. Jag har inte ens börjat packa om jag ska vara ärlig. Visserligen är vi gravt internetberoende både jag och sambon, och självklart ligger en beställning hos Bredbandbolaget sedan veckor tillbaka. Men vi surfar inte i röran. Vi (hrrm... han) jobbar. Så var det med den saken! :-)

Grill på längden och tvären

När köket ser ut såhär:


får man laga mat på annat sätt. Vilken tur att sambon köpt en stor gasolgrill. Den kommer verkligt väl till pass dessa ljumma sommarvkällar. I går blev det fläskkarré, ikväll smarriga hamburgare. Och inte mig emot. Grillat är helt enkelt godast!

Dokumentärt

Bilden av en lycklig kvinna som precis är på väg att ta första klivet in i sitt nya hus.