Detektivarbete

Sonen tycker om att leka med min mobil. Först var den "ajaj", men nu har jag kapitulerat och låter honom ha den. Han brukar gå omkring med den, hålla den mellan örat och axeln och babbla obegripligt. Otroligt charmigt!

Igår kväll fick han låna den en stund medan jag slet med flyttpackningen. Jag hörde på avstånd hur han lyckades stänga av den (telefonen säger nämligen plingeling då) och en stund senare kom han tillbaka - utan telefon. Jag gick för att hämta den, det är ju onödigt att ha den avstängd ifall någon viktig person (typ sambon) försöker få tag i mig. Men det gick inte. Telefonen var borta. Gone. Och det enda som hände när jag försökte ringa upp den var att jag fick mitt eget mobilsvar i örat.

Ett intensivt letande vidtogs, men jag hittade den inte. Och Sonen kunde ju inte visa mig var han lagt den. Han är trots allt bara 13 mån och sådan logik är lite svår att hänga med på.

Packningen fick helt enkelt anstå till förmån för idogt detektivarbete. Till slut hittade jag den. Längst ner i tvättkorgen. Och det är faktiskt logiskt. Lillen hade tidigare hjälpt mig att sortera tvätten och tänkte väl att han skulle sortera mobilen också.

Slutet gott, allting gott. Men telefonen kan nog komma att bli "ajaj" igen.