Åter på hemmaplan

Återbördade till hemmet efter en veckas VM i julfirande. Mätt på både mat och umgänge känner jag att hemma trots allt är bäst ändå.

Granen som varit utan vatten i 8 dagar har mirakulöst nog inte tappat ett enda barr. Om vi undviker att komma den närmre än en halvmeter kan vi nog bevara schimären ända in på nyåret.

Sonen som vänt upp och ner på dygnet precis som jag och maken sover nu gott i egen säng. Två utmaningar har vi framför oss kommande vecka:
1. Få ordning på maten - det har blivit väldigt mycket smaskens (som ju stått i förbaskad 2,5-åringshöjd i alla hem vi varit i senaste veckan) och därpåföljande väldigt dålig matlusta för denna lille herre som även normalt är mer än petig med maten.
2. Ransonera napp-användandet. Det har varit generöst napptillträde, men nu ska den återbördas till sovstunden.

Men att han sover fram emot 9 - 9.30 är ännu så länge HELT ok för mig. :-)

Mastodontfilm

Var på förhandsvisning av Arn med maken ikväll. Vet inte vad som var härligast: att ha barnvakt (toppenpinglan M) och få vuxentid tillsammans utanför hemmet eller att få gratisbuffé (a´la medeltid) och gratis bio. Kombon tror jag. Hursomhelst var det himla trevligt. Och filmen var bra, kanske inte i paritet med Sagan om ringen, som den ju vill likna, men helt ok. 3 stadiga bilringar får den. Hade jag läst böckerna hade den nog varit ännu bättre, maken tyckte iaf att det var en stark 4:a och han har plöjt dem alla. Dock var den i längsta laget, min rumpa tröttnade vid pass 1.45.

Läste nånstans att filmen måste ses av 1 miljon personer för att produktionskostnaderna på 200 mille ska gå break even. Så kom igen och gå på bio i jul!


Bild på Arn och Cecilia från SF

Sista minuten

Som så många andra barnfamiljer ska vi göra almanackor till släkten med fotohighlights från året som gått. Vi började prata om det redan i november, om att vi borde ta tag i det här med att solla bland de hundratals bilder som tagits på sonen de gångna 12 månaderna. Det var en god idé, som tyvärr stannade vid just bara en tanke. Nu sitter jag här - kvällen innan deadline om man vill ha leverans innan jul - och photoshoppar för glatta livet. Och istället för att omsorgsfullt väga för och emot mellan olika motiv i syfte att åstadkomma en estetisk blandning som dessutom bildar en historisk tidsaxel som stämmer med verkligheten, har jag nu kommit till läget "de här duger".

Och nu har jag äntligen fått ihop 12 skapliga bilder och sparat dem i lämplig storlek och format. *phu, jag hann* Återstår bara att logga in på fotokalendersajten, ladda upp bilderna och göra min beställning. Nej, men då ligger väl sajten nere. Förmodligen överbelastad, hårt tyngd av trycket från av alla andra panikslagna föräldrar som är lika sent ute som jag.

Bara att vänta och förska igen om en stund och hålla tummarna för att jag lyckas komma igenom med min beställning. Men nästa år, då ska jag göra börja redan till all helgonahelgen. Då...

Under tiden bjussar jag på december månads bild och sprider lite julstämning i bloggen.

Gustavsbergsexpressen nästa?

Jaha, då har sonen fått sitt livs första magsjuka. Stackarn, det var en verkligen jätteläskig upplevelse! Måste säga att vi varit lyckligt lottade so far: inte särskilt många VAB-dagar på honom över huvud taget, och som sagt: hittills ingen maginfluensa. Det är inte utan att man själv är lite handfallen när han börjar hulka, hur 17 gör man för att fånga nån annans spya?? Nåväl, tre omgångar med svabben på vardagsrumsgolvet senare sover han nu på en madrass bredvid oss, med Idolfinalen på i bakgrunden. Bäst att plocka fram en extra spann för mig och maken utifall att. Och helgens glöggbjudning kan härmed betraktas som cancellerad.

Stora killen

Glömde ju att berätta den stora tilldragelsen sedan ett par veckor: sonen går på toaletten! Blöjfri hemma sedan ca en månad och sista veckan till och från även på dagis. Idag har han varit utan blöja hela dagen (utom på vilan) och fröken meddelade stolt att det inte hänt en enda olycka och att han kissat på toan tre gånger. Tänk att DET skulle kännas så stort!

Stereo-ljud

Sonen kollar på Alfons på dvd. Fyra små filmer varav EN - Vem räddar Alfons Åberg - är solklar favorit. Nu har han lärt sig handlingen och sitter liksom och refererar i förväg vad som ska komma. Och fyller i vad berättaren (Björn Gustavsson btw *nostalgi*) säger. Själv sitter jag vid sidan och lyssnar på detta surroundljud och inser att de verkligen är som små svampar. Själv tycker jag att minnet blir mer och mer teflonliknande för varje år som går. Utan mina listor vore jag intet.

Extra tydligt är det nu när jag börjat jobba igen. Från att ha haft ett dagsverke bestående av läsa tidningen - ta en promenad - åka och handla, är det nu minst sagt full rulle där de berömda bollarna viner om varandra luften. Kul, ja, men jobbigt. Och det där med 50% var ju ett skämt. Bara att inse: det jobb jag har går inte att sköta på halvtid, iallafall inte om man har någon slags ambition och engagemang. Så nästa vecka går jag upp på fulltid. "På prov" har jag sagt. Och med ett ganska så stort lyssnande öra inåt och planer på att gå hem tidigt och ta ut timmar där det finns möjlighet. Och så kommer ju julen snart. Då blir det ledigt alla klämdagar. Det får går. För verkligheten har kommit ikapp, nu är vardagen här. Och mitt i alltihopa känns det faktiskt rätt så skönt.

Mr Brooks

Maken och jag har kollat på film ikväll: Mr Brooks med Kevin Costner (åh, han har blivit gammal), Demi Moore och William Hurt. Väldigt bra, annorlunda och lite läskig. Den får fyra bilringar av fem möjliga.

Nu måste jag bara surfa lite och neutralisera skallen innan jag går och lägger mig. Kommer garanterat inte att kunna somna annars.

Buurp

Blev bjuden på julbordslunch på Stallmästaregården av en leverantör idag. Gott och mycket. Konstigaste saken jag stoppade i mig var en liten Napoleonbakelse från efterrättsbordet. Mätt fortfarande. Och lite tjock.

Det nya livet

Scenario 1
Var på kurs i veckan. Småpratade som man gör med de främmande kurskamraterna i fikapausen. Fick fråga om jag har barn.
"Ja, en pojke".
Hur gammal är han?
"2,5".
Jaha, ska ni inte skaffa en till då?
"Önskar inget hellre men vi kan inte få fler barn för jag har opererat bort min livmoder och dessutom är det vår ensak".

Sade jag inte. Men tänkte. Och det sved inuti.

Scenario 2
Två vänner med barn i sonens ålder är på besök. En av mammorna är höggravid. Förklarade för sonen att det är en bebis i magen. "Jag ska få en lillebror" kungjorde den blivande storebrodern, varpå min ögonsten såklart säger "Jag vill också ha lillebror".

Vad svarar man?

"Ja men det kan nog bli lite svårt förstår du, kom hit så får du en bulle".

Antar att det inte är första gången den kommentaren kommer att dyka upp. Får hitta på ett bättre svar till nästa gång.