Stereo-ljud

Sonen kollar på Alfons på dvd. Fyra små filmer varav EN - Vem räddar Alfons Åberg - är solklar favorit. Nu har han lärt sig handlingen och sitter liksom och refererar i förväg vad som ska komma. Och fyller i vad berättaren (Björn Gustavsson btw *nostalgi*) säger. Själv sitter jag vid sidan och lyssnar på detta surroundljud och inser att de verkligen är som små svampar. Själv tycker jag att minnet blir mer och mer teflonliknande för varje år som går. Utan mina listor vore jag intet.

Extra tydligt är det nu när jag börjat jobba igen. Från att ha haft ett dagsverke bestående av läsa tidningen - ta en promenad - åka och handla, är det nu minst sagt full rulle där de berömda bollarna viner om varandra luften. Kul, ja, men jobbigt. Och det där med 50% var ju ett skämt. Bara att inse: det jobb jag har går inte att sköta på halvtid, iallafall inte om man har någon slags ambition och engagemang. Så nästa vecka går jag upp på fulltid. "På prov" har jag sagt. Och med ett ganska så stort lyssnande öra inåt och planer på att gå hem tidigt och ta ut timmar där det finns möjlighet. Och så kommer ju julen snart. Då blir det ledigt alla klämdagar. Det får går. För verkligheten har kommit ikapp, nu är vardagen här. Och mitt i alltihopa känns det faktiskt rätt så skönt.