Jag äger och framför en VW Polo av 96 års modell, utan centrallås men med efterinstallerat larm. Den är blå, billig i drift och lätt att fickparkera med. Det är dess främsta förtjänster.
På minussidan ligger att den börjat rosta, att den är ytterst opålitlig vintertid samt att grej efter grej börjat rasa på den. Den senaste incidenten inträffade i går, då jag helt plötsligt inte kunde larma av bilen när jag kommer ut från dagis med sonen i hampan.
"Batteriet i fjärrkontrollen" tänkte jag kreativt, varpå 3-åringen och jag tog en stärkande och rask (moahaha, som om en treåring kan gå raskt och överhuvud taget rakt) promenad till centrum och ur-butiken. Bytte batteri (köpte för säkerhets skull två till ockerpris), promenerade lika raskt tillbaka till bilen, men då med sonen på axlarna eftersom han inte orkade gå längre.
Tror ni att bilen ville öppna sig? Icke.
Bara att låta bilen stå och fortsätta att knalla hemåt - med en trött son och en ännu tröttare mamma, båda med blodsockret vid fotknölarna. Försöka peta i ungen lite mat och samtidigt leta reda på numret till firman som installerade larmet. Hitta det i en gammal pärm och ringa - men vid det laget hade de såklart stängt för dagen vilket telefonsvararen upplyste om.
Ringa hem maken: "pliis skynda dig för jag måste tillbaka till jobbet och hämta min kvarglömda VPN-dosa och det måste ske innan de låser ytterdörren kl 18 eftersom jag inte fått min nya kod till nyckelkortet". Lätt panik, men hinner precis.
Hem igen - fortfarande inte ätit - surfa på nätet. Hitta information om larmfjärren - hoppsan, jag köpte visst fel sorts batteri. Åka till närmsta ICA och köpa rätt sort, återigen två för säkerhets skull.
Bort till dagis nu övergivna och dessutom skumma parkering eftersom det är mot en bakgård. Tror ni att bilen ville larma av sig? Icke.
Hem, rota fram ännu äldre papper med bruksanvisning för hur man kan forcera larmet med hjälp av PIN-kod.
Hittar pappret! *jubel*
Tvingar iväg maken till den numera kolsvarta dagisparkeringen, eftersom - oj, glömde jag säga det - bilen ju står där OLÅST!
Maken kommer hem, han hade känt sig lite som en tjuv men vad fan - ett tjutande larm hör väl till vanligheten här ute i förorten? Jasså inte utanför dagis kl nio på kvällen.
Ok, plan B. Vi har båda asmycket jobb med viktiga möten under morgondagen. Måste ha bilen! Jag kan iof ta t-banan till mitt första möte, som inte kan avbokas. Maken offrar sitt första möte och lovar ta bilen till larm-firman direkt när de öppnar.
Får ett sms vid 9. Maken hade rngt utan framgång men för att spara tid i väntan på att de skulle lyfta luren hade han återigen likt en tjuv forcerat larmet och resolut tagit bilskrället till larmfirman i Hammarbyhamnen. Detta för att mötas av en stängd och låst dörr, för just den här veckan har de ändrade öppettider pga flytt och dessutom svårt att svara i telefon. No shit Sherlock! Med oförättat ärende fick han alltså komma för sent till sitt viktiga jobb och dessutom stod vi på ruta 1 - pajjig bil och upptornande problem inför kommande dagar.
Paniken låg nära, men då lyckades jag med två konststycken på en gång:
1) fick efter luch tag i larmfirman som gav mig en tid ett par timmar senare och
2) kunde även prioritera om min eftermiddag för att få loss tid att åka till verkstaden.
Kuskade via buss hem och sedan forcerade JAG likt en tjuv larmet och kunde sedan ta mig till Hammarbyhamnen. Väl där gick allt som smort. Jag fick beskedet att den ena av mina två larmpluppar var helt död, stein tot, men den andra lyckades han fippla i ordning så att den funkar temporärt. Jag måste komma tillbaka och byta ut dem - en annan dag, för såklart hade han just för tillfället slut på just den larmpluppen jag behövde.
Slutet gott, allting gott.
Maken och jag har väl lagt ner sisådär en hel arbetsdag sammantaget men nu har jag fått tillbaka min bil och kan köra tills nästa pryl rasar.
Antar att det här vad man kallar I-landproblem.
Sade jag förresten att överst på LaBellos önskelista till Tomten inför julen 2008 står en ny bil.
