Sist
Vi är ett antal mammor som hängt i hop i ett forum på nätet sedan vi var gravida. Alla barnen kom juni 05. Det har blivit syskon efter syskon, graviditet efter graviditet. De flesta helt enligt plan, någon t.o.m utan planering. Och nu - den sista - efter en tids kämpande.
Av alla dessa treåringar är det snart bara min son som inte har eller kommer att få något syskon. Och jag orkar inte längre kommentera inlägg om graviditetskrämpor, sömnbrist och tvåbarnschocker.
Jag packar in besvikelsen längst in i hjärtat och tiger.
Av alla dessa treåringar är det snart bara min son som inte har eller kommer att få något syskon. Och jag orkar inte längre kommentera inlägg om graviditetskrämpor, sömnbrist och tvåbarnschocker.
Jag packar in besvikelsen längst in i hjärtat och tiger.
5 Kommentarer:
Hur trösta... :( kanske lite med en kram.
Finns inget man kan säga som förändrar det faktum som är. Men jag tänker på dig och skickar en rejäl kram!
Usch det ÄR orättvist! Kram!
Det är väl som när någon dör, man lär sig leva med det, men man kommer väl aldrig egentligen över det. Kram från Bryssel med.
Så orättvist. :( Kramar om!!
Skicka en kommentar
<< Home