Efter att ha genomgått ett antal undersökningar, magnetröntgen och gynundersökning i narkos, har jag fått - efter omständigheterna - positiva besked. Det är liten tumör och den har inte spridit sig till något intilliggande organ i buken. Det innebär att jag slipper strålning och cytostatika och att det räcker med kirurgi. Tror inte jag behöver skriva att det känns otroligt skönt!
Man kan lugnt säga att det har varit en omtumlande månad. Tror jag prickat in alla faser av chock, förnekelse, smygande insikt, rationell konsekvensanalys, dödsångest, jävlaranamma-mig-ska-ingen-skittumör-rå-på osv osv. Men nu när jag vet vad som gäller, och att det blev det mest positiva av alla tänkbara scenarios, känner jag mig konstigt nog mest trött. Som att alla känslor kommit ikapp på något vis.
Härnäst ska jag bli kallad till Kvinnokliniken, som är de som utför operationen. Förhoppningsvis blir det en trachelektomi-operation, vilket innebär att man bara tar bort själva livmoderhalsen och ett antal (ca 20) lymfkörtlar men sparar livmoderkroppen, äggstockar etc. En ring (sk cerklage) sätts in för att stödja livmodern istället för den borttagna livmoderhalsen. Då finns fortfarande chansen till graviditet, även om det är svårare att bli gravid samt att man får kalkylera med ökad missfallsrisk. Barnen föds ofta i förtid och det blir kejsarsnitt, men just det är ju en baggis om så blir fallet - been there, done it...
Om det räcker med trachelektomi eller om hela paketet måste bort avgörs när vi får träffa ansvarig läkare på KK. Väntar därför nu spänt på kallelsen. Jag fick ingen tydlig tidsram, men hoppas på komma dit på inledande samtal inom en vecka och att operationen görs inom 3-4 veckor. Sedan blir jag, enligt uppgift, sjukskriven ca 1 mån.
Så. Steg 1 avklarat, nu är det bara att stå på till nästa deadline.
Vill passa på att tacka alla som hållt tummar, de hjälpte verkligen!