Ett ångestfyllt uppdrag

Idag har jag klivit över en gigantisk tröskel och kan därmed stryka den mest ångestladdade punkten på min att-göra-lista inför bröllopet. Jag har köpt underkläder!

Detmest ångestframkallande med detta uppdrag var såklart att prova. Efter amning och viktnedgång är mina bröst inte vad de varit, vilket (milt uttryckt) skrämt mig en aning. INGEN underklädestillverkare kan väl ha sådana som mig som målgrupp? Men det gick faktiskt över förväntan, ja jag skulle rent av kunna säga att det var kul. För det fanns både en och två och tre olika modeller som faktiskt satt rätt bra.

Till slut blev det en torselett i tunnaste ivoryfärgade spets med tillhörande trosor, strumpebandshållare samt två par strumpor (ifall det skulle gå en maska eller så) från Selmark. Fint och lite sexigt sådär. För det fascila priset av 1800 bagis. Ungefär lika mycket som halva klänningen kostar. Eller en flyttstädning. Eller en halv månads matkonto. Eller tre flaskor skaplig champagne. Dyrare små trasor har jag aldrig inhandlat. Men så bjöd expediten på ett strumpeband. Och fatta vad lyxigt att få de små sakerna inslagna i silkespapper.

Bara en sån sak.