Vackrast

Vår trädgård är en sorglig syn. Förutom att klippa gräset några gånger per sommar har jag inte lyft minsta sekatör eller trädgårdskratta sedan vi flyttade in för två år sedan, vilket innebär att rabatterna lever sitt eget liv.

De tidigare ägarna var uppenbarligen intresserade och efterlämnade t.o.m en bok med beskrivning av alla arter, var de växer och när de blommar. Tydligen fanns en tanke att det hela tiden skulle blomma något nytt, för från och med februarikrokusarna är det ständigt något i trädgården som står i blom (förutom maskrosorna mellan plattorna på uteplatsen, som f.ö. är mer grön än stenbelagd för tillfället).

Just nu har jag till exempel den allra vackraste stockros utanför fönstret. Innbäddad i vinrankorna bredvid altandörren står den stolt, så mörkt lila att den nästan ser svart ut. Fantastisk!