Åka hem

Sambon ska åka till Dubai med jobbet nästa vecka (stackars honom). Då åker sonen och jag till mormor och morfar. Ska bli jättehärligt att få vara där en hel vecka, annars brukar det bli en intensiv helg. Ibland hinner vi tillochmed med både mormor&morfar och farmor&farfar på en helg, men då blir det riktigt körigt.

Och visst är det konstigt att trots att jag inte bott där på ... få se, vad blir det nu... 15 år (!), så känns det fortfarande som att jag ska åka "hem". Kanske inte riktigt lika mycket nu som för några år sedan, det ska jag erkänna, särskilt inte sedan jag träffade M och vi fick sonen. Men ändå!

Undrar när känslan släpper? Om den ens kommer att göra det? Jo, om mamma och pappa skulle sälja huset och flytta någon annanstans förstås. Fast då har jag och min bror sagt att vi ska köpa det och ha som sommarställe. Så vi kommer att kunna åka "hem" ändå, fiffigt va?

Apropå hus har vi faktiskt inte bestämt oss för om vi ska ta det snygga men dyra radhuset eller inte, men det lutar åt INTE. Det finns lite för många små "om" och "men" för att det ska kännas tipptopp. Och ska jag vara ärlig så har jag inte magkänslan med mig den här gången. Det har jag haft varenda gång jag köpt bostad tidigare (3 ggr) och även om detta inte precis är ett impulsköp tycker jag att magen ska få vara med och bestämma litegranna ändå.

Vi ska bestämma oss i helgen, har vi sagt. Jag återkommer med besked.