Picassos arvtagerska

Nyss hemkommen från Folkuniversitetet. Vi går nämligen på kurs - sonen och jag. Och inte vilken kurs som helst, utan det som i katalogen utmålades så frestande som "Måleri för föräldralediga. Gör ditt eget minnesalbum. Ta med din baby till ateljén. Du tecknar eller målar med ditt barn som motiv. För nybörjare eller mer avancerade. Bara ofarliga material får användas, exempelvis vattenfärger, krita och olika teckningsmaterial."

Visst låter det kul och bra? I teorin ja. För sanningen är den att med en 9-månaders som nästan nästan lärt sig krypa och som kan sitta/åla/rulla/grejja och mojja blir motivet inte särskilt lättavbildat. De stackars alster som mamman hittills presterat kommer definitivt inte att kvala in i något minnesalbum. Spridda streck och halvfärdiga figurer. (Fast Picassos tavlor är ju också mest streck och de är ju värda multum idag, så vem vet - man kanske kan bli rik på kuppen?)

Men jag har kommit på det. Nästa gång tar jag med ett foto som jag tecknar av. Så kan sonen åla och rulla bäst han vill.